fredag, november 30

Insikt

Det bästa med att ha projektor istället för tv: Man har en egen bio hemma varje dag.
Det sämsta med att ha projektor istället för tv: Det är sjukt svårt att smygtitta på Idol utan att de andra i sällskapet märker det. Peter Jidhes frisyr på storbild tar ju för farao upp halva vardagsrummet!!

Chokladchock

Förra veckan hade vi fest på jobbet.
Man fick brownies till kaffet.
Det var kanske de godaste browniesarna världen någonsin skådat.
Ändå blev det ungefär 60 stycken över.
Jag har arbetat hårt på att dra mitt strå till stacken och minska brownie-beståndet sedan dess.
Nu är alla slut.
It’s the end of an era.
Jag mår lite illa.

Att lägga i säcken, del 3


Och så var vi framme vid julklappstipsen för 9-12-åringar då. Här är hela listan.

Tvättade pengar - Martin Widmark & Petter Lidbeck
Hotade till livet - Lena Lilleste
Inte bara tennis - Peter Barlach
Spejarens lärling 1 (Gorlans ruiner) - John Flanagan
Hemliga brev - Susie Morgenstern
Happy, en häst på miljonen - Lin Hallberg
Urchin och de dansande stjärnorna - M I McAllister
Pinsamt - Lisa Bjärbo & Elin Lindell (host, host harkel ÅRETS JULKLAPP host host)
Väktarens lärling - Joseph Delaney
Vargbröder 3 (Demonernas port) - Michelle Paver

Bara tonårskategorin kvar. Det bästa av det bästa. Jag kan knappt bärga mig.

torsdag, november 29

Gulligt indeed

Speaking of gulligt förresten: Förra veckan behövde min formgivarkollega lite gullighetsinspiration. En eftermiddag skickade hon ut ett mail med frågan: Vad tyckte du var gulligt när du var typ sju år?
Jag tänkte både länge och väl innan jag skickade iväg mitt svar.

1. Apan Julius, som var en schimpans med blöja på tv.
2. Min lillasyster när hon hade sovit middag och hade rufsigt hår, napp och velourdress.
3. Lady i Lady och Lufsen.
4. Små porslinsfigurer som föreställde hundvalpar.
5. Djur i mänskliga situationer. Tänk: Hundar som ligger i en barnvagn.
6. Rebecka i parallellklassen.
7. Skrållan i Saltkråkan.
8. Våra kattungar.
9. Lammungar som matades med nappflaska.
10. Shetlandsponnys.
men kanske allra mest...

11. NEGERBARN!!!

Tycker fortfarande listan håller rätt hög klass.

Mycket väl godkänd

Idag har jag varit hos doktorn och fått min dom.
Resultatet från hälsoundersökningen.
Jag var (och jag citerar här) ”ett praktexemplar på god hälsa”.
Jag fick guldstjärna i kanten på alla punkter.
Perfekta värden. Perfekt hjärta. Perfekta lungor. Perfekta öron. Perfekt allt.
Och ÄNDÅ fick jag inget bokmärke när jag gick därifrån.
Vad ska man göra i den här världen för att få ett bokmärke egentligen?
Jag vill ha ett med änglar och glitter.
Eller ett med gulliga hundvalpar.
Fatta!

Att stoppa i säcken, del 2

Och här är de tio ni ska köpa till alla människor mellan 6 och 8 år. Do it!

Biblioteksmysteriet
- Martin Widmark
Den försvunna staden - Jo Salmson
April, april Sigge - Lin Hallberg
Hedvig och sommaren med Steken - Frida Nilsson
Våffelhjärtat - Maria Parr
Min stora djuratlas
Tandligan - Helena Bross
Första uppslagsboken
Miss Amanda Hill - Lin Hallberg
Megakillen i dubbeltrubbel - Martin Olczak

Jag förstår nu att spänningen är olidlig, men en liten stund får ni vänta på boktipsen för alla mellan 9-12 år. Hia er.

Inbillningskräk

Jag kommer att få vinterkräksjukan vilken sekund som helst nu.
Jag vet det.
Jag har vetat det i fem dagar.
Folk pratar ju inte om något annat.
THE HORROR!!
Tanken på att kräkas gör mig rädd.
Tanken på att kräkas in public gör mig panikslagen.
På alla ställen jag vistats under dessa dagar har jag därför lagt upp kräk-flyktplaner.
Satt upp mentala neonskyltar åt mig som ska visa vägen.
Med blinkande pilar.
KRÄKUTGÅNG!
Letat efter lämpliga saker att kräkas i om andan skulle falla på.
Papperkorgar och sådant, ni vet.
Störst bekymmer hade jag hos frisören igår.
Var kräks man hos en frisör när man sitter fjättrad i frisörstolen?
Beats me.
Jag hyperventilerade mig igenom hela klippningen.

Det enda som är lite konstigt med min vinterkräksjuka waiting to happen är att jag inte visar några som helst symtom. Frisk som en nötkärna. Förutom att allt tänk på kräk gör mig illamående förstås.

Insikt: Jag har vinterkräksjukan i huvudet.
Också ett kul sätt att fördriva tiden.

onsdag, november 28

Att stoppa i säcken, del 1

Här är de: De tio allra bästa bilderböckerna från årets utgivning. Köp dem i julklapp till alla mellan 0 och 5 år. Se så, lyd!

Var är min syster - Sven Nordqvist
Oj då, men det var inte jag! - Lauren Child
Nöff nöff Benny - Barbro Lindgren & Olof Landström
Vi leker att du är en katt - Helena Dahlbäck & Charlotte Ramel
Var är liten skär och alla små brokiga - Carin & Stina Wirsén
Spyflugan Astrid - Maria Jönsson
Kenta och barbisarna - Pija Lindenbaum
En stjärna vid namn Ajax - Ulf Stark & Stina Wirsén
Lilla Spigg - Julia Donaldson & Axel Scheffler
Vems mormor - Stina Wirsén

Snart tänker jag peppra er med nästa ålderskategori. De tio bästa för alla mellan 6-8 år.
Visst är det spännnade, visst, visst?

tisdag, november 27

Hästbajs

Kära älskade du som googlade på "Hästbajs gillar du???" och hamnade här:
Sådär, måste jag nog säga.
Jag älskar hästar, men jag har svårt att se att just bajset skulle vara det bästa med dem.
Lukten däremot.
Mmm... hästlukt.
Yummy.

måndag, november 26

Totalt utflippad

Här är alla ställen jag har funderat på att åka till idag:

1. Indien
2. New York
3. Marocko
4. Thailand
5. Egypten
6. Barcelona
7. Paris
8. Vingåker
9. Till frisören

Mina kollegor säger att jag ska ta ut alla mina pengar som jag har på alla mina bankkonton och resa, resa, resa upp dem innan jag helt plötsligt sitter där med fem snoriga barn och lån och smutstvätt och dagistider och vinterkräksjukan upp över öronen och inte kan åka någon annanstans än gröna tunnelbanelinjen mellan hem och jobb. Jag blir lite ängslig av deras jidder.

Man kan ju inte bara ta slut på pengarna så där!
Man måste faktiskt ha en buffert.
Så man har råd att köpa skor.
Och filidutter.

Satsar följdaktligen hela mitt wild and crazy-kapital på nummer 8 och 9.


Iiiiiii!!!

Känn spänningen.

Gud har talat

Så där ja, nu är jag uppspelt igen.
Jag har ägnat hela halva dagen åt att lektörsläsa en bok åt ett bokförlag jag gillar.
Själva uppspeltheten grundar sig på två faktum:

1. Boken var freakin fantastisk.
2. Jag känner mig lite som Gud när jag får lektörsläsa.

Jag tänker mig att det viktiga bokförlagsfolket sitter som på nålar där borta och väntar på min dom. Jag undrar sååååå vad Lisa tycker, tänker de. Ska bli thrilling att höra hennes alltid så smaaaarta åsikter. Ge ut eller inte ge ut, det är frågan. What say you, allsmäktige Lisa?

Så säger de på fikarasten.

Mäktigt.

Synd bara att de lyder mig så himla sällan sedan.

söndag, november 25

Mordhot

739 inlägg senare är jag dödligt trött på den här bloggen.
It's all vardag vardag vardag and no play nu för tiden.
Skärp dig, blogg!
Annars dödar jag dig.

lördag, november 24

Yrkesvägledning

Min kille sitter i soffan och böjer sina extremt böjliga tummar åt alla möjliga håll och kanter i frustration. Vi pratar om hans jobbsituation.

- Jag undrar just vad det ska bli av mig?
- Jag vet! Du kan uppträda på cirkus som tum-mannen!
- Hmm...
- Och så kan jag vara din assistent som springer omkring på scenen i badddräkt och viftar med armarna.
- Ska du heta Tumme-Lisa då?
- Exakt.

Så var det problemet löst.
Enkelt, ju.

torsdag, november 22

En hink drink, någon?

Inte vet jag vad ni sysslar med för tillfället.
Själv har jag i alla fall precis blandat ihop tre hinkar drinkar, klistrat på mig ett par alv-öron och riggat för disco i chefens rum.
Barnens Bokklubb fyller 30 år.
Värsta festliga!

onsdag, november 21

Linda kändisspottar

Mycket snack om Arvingarna nu. Arvingarna är hetaste hett på Onekligen. Nyss yttrade en till mig mycket närstående kompis (Vi kan kalla henne Linda, för det heter hon) följande bevingade ord:

- Om man är i min mosters hus och har en kikare, då kan man se Lassemans hus därifrån. Lasseman i Arvingarna alltså.
- Och det har du testat eller?
- Mmm, kanske.
- Och vad kallade du honom?
- LASSEMAN.
- ...
- Det här kanske jag inte skulle ha berättat?
- Kanske inte, nej.

tisdag, november 20

På riktigt?

Förresten!
Finns det verkligen folk som heter Eloise?
I verkliga världen?
Det kan väl ändå inte vara sant, va?
Nä.
Verkar alldeles för otroligt.
Det är nog bara något som Arvingarna hittat på.

Tack ska ni ha, Arvingarna

Samlar mina tankar i ensamhet innan jag går ut

Av alla låtar

Trodde jag var smart när jag gjorde slut

i hela världen

Längtar efter dig och nu står jag här

har jag fått den här

Utanför din dörr

på hjärnan.

När jag nu ringer på

Hur hårt jag än dunkar huvudet i väggen

Öppnar du då?

så försvinner den inte.

Eller vill du att jag ska gå?

Låt oss tala klartext, Eloisejävel:
JA!!!!
Jag vill att du ska gå.
Fruktansvärt långt bort.
Till vägs ände.
Men lyder du?
Närå.

ELOIIIIISE, är vi mer än bara vänner? Så visa vad du känner. Och sen får känslorna bestämma. ELOIIIIISE, även vindarna kan vända. För mig är du den enda. Och kärleken är värd ett högre pris. ELOIIIIISE!

Käften, sa jag!

måndag, november 19

Passa på!

Ah, uttråkad.
Är lite trött på mitt liv för tillfället.
Funderar på att byta.
Önskas: Sol, sovmorgon, lyx, flärd och ny spännande personlighet.
Finnes: Kyla, väckarklocka, jobb, tvätt att vika och gammal tråkig personlighet.
Och bara så ni vet: Det är ingen idé att ni kastar er på telefonen och börjar ringa direkt.
Jag faller inte för desperata skrik.
Inget: Byt med mig, Lisa, byt med mig, jag vill vika din tvätt, jag döööör om jag inte får vika din tvätt, seriously, jag dödar mig.
Jag vill ha ett ordentligt personligt brev med cv.
Se så.

Vilken är din Lindgren-favorit?

Thrilling ny fråga på Ungbloggen!
Svara nu.
Gör det.

söndag, november 18

Lusse lelle


Hej, vad gör ni idag?
Jag firar jul.
Jag har hängt upp en julstjärna i taket, bakat ohyggliga mängder lussekatter och druckit julmust.
Jag känner friden.
Mmm...friden.

lördag, november 17

Fjorton kassar senare

MY FEET, MY FEET, MY FEET!!!
Det finns ingen som är så shopping-uthållig som min lillasyster.
Jag orkar bara hänga med i hennes tempo i max en timme.
Sedan börjar jag feberyra och gasta om kaffe och choklad och fåtöljer att sitta i.
Men lillmesen har en vilja av stål.
Lillmesen = Duracellkanin.
En shoppingduracellkanin.
Nu har vi varit i Stockholms alla butiker.
Och när vi ÄNTLIGEN kommer hem och jag kan slänga mig i soffan så stämmer hon i med sin ljuvaste stämma.
- Visst har butikerna söndagsöppet här också? Jag har inte riktigt köpt så mycket som jag hade tänkt.

Jag har allvarliga funderingar på att avliva mig.

fredag, november 16

Fräck fredag

Min lillasyster är här.
Vi är vansinnigt synkade.
Först hade vi planer på att gå ut och äta.
Sedan insåg vi att vi nog inte orkade gå ut och äta.
Då kom vi överens om att vi skulle äta hemma, och sedan gå ut och dricka drinkar.
Sedan insåg vi att vi nog inte orkade gå ut och dricka drinkar.
Då bestämde vi oss för att köpa lyxig hämtmat och dricka drinkar hemma.
Sedan insåg vi att vi nog inte orkade hämta någon mat eller göra några drinkar.
Det var väl ungefär då vi drog på oss mjukisbyxorna* och började proppa i oss ostbågar och filidutter framför idol. Efter ungefär en timme suckar jag lyckligt och vänder mig mot min syster.
- Det här är farao den BÄSTA fredagen jag haft, lillmesen.
- Jag vet. Synd bara att du är här, annars hade den varit perfekt.

Sedan vände hon rumpan till, dansade sin fulaste rumpdans ut i köket och hämtade Coca Colan.

* Vi har dragit upp mjukisbyxorna högt i midjan. Det har vi hört är modernt. Och man vill ju gärna vara lite stylish så här på fredagkvällen.

torsdag, november 15

Vill ni ha mer ketchup?

Yes, ikväll ska jag få träffa barn!!!
Jag älskar att träffa barn.
Synd för mig bara att jag nästan inte känner ett enda.
Jag fattar inte varför inte alla mina kompisar kan skaffa loads and loads of barn NU och sedan tvinga mig att vara barnvakt.
Jag är skitbra på att vara barnvakt.
Jag ger barnen extra mycket ketchup så de tjuter av lycka och läser sagor för dem och leker drake och kramar godnatt och borstar tänderna snällt.
Jag svär.
Ändå känner jag nästan inte ett enda barn.
Det är skandal.
Men ikväll så.
Mmm... barn.

onsdag, november 14

Astrid 100 år

Idag är det 100 år sedan Astrid Lindgren föddes.
Det skålar vi för!
Astrid är den bästa, den bästa, den bästa som jag vet.
Nä, jag skojar inte.
Jag älskar allt hon gjort.
Vissa saker älskar jag obegränsat mycket.
Andra saker älskar jag lagom mycket.
En del saker älskar jag bara lite.
En gång skrev jag B-uppsats om sagorna i Sunnanäng.
Då grät jag en hel termin.
När jag får barn ska jag läsa Astrid för dem tills de kräks.
Looking forward to it.

Ostkakans dag

Idag, mina vänner, är det Ostkakans dag.
Ostkaka = Småland.
Frödinge ostkaka = Vimmerby.
Det är också Astrid Lindgrens födelsedag idag.
Och Emils namnsdag.

Jag vet inte hur det är med er, men jag ser ett samband.

tisdag, november 13

Som en citron

Jag tror jag har slagit av en flisa på min ena framtand.
Varje gång tanden utsätts för vind eller kyla så isar det like hell.
Det finns ganska gott om vind och kyla these days.
Har jag märkt.
Men tror ni jag tänker gå till tandläkaren?
Hell no.
Jobbigt, ju.
Jag tänker istället satsa på att inte le något mer förrän det gått över.
Sur = Snygg.
Det har kungen sagt.

måndag, november 12

Varde ljus

Vad ända in i glödheta är det där?
Tänker ni säkert.
Ska jag tala om för er.

Det här är precis vad man behöver för att kunna byta en trasig glödlampa när man har en takhöjd på fyra meter.
Den justerbara stången kan bli tre meter lång.
Längst upp på stången sitter en klämma (eller vad det nu kan tänkas heta) fastskruvad.
Klämman öppnas när man drar i snöret.
Sedan kan man (med lite precision) gripa tag kring kontakten, dra ut glödlampe-sladden, byta den trasiga lampan, och sätta tillbaka kontakten i uttaget i taket igen.
Och vips, så ser man skorna i hallen!!!

Min pappa är farao klurigare än Mac Gyver.

En litterär skamfläck

Ny bokfråga på Ungbloggen!
Nu om skam.
Känn spänningen.

söndag, november 11

I hate svenska folket

NO NO NO NO NOOOOOOOOO!!!!
Det får bara inte vara sant.
Här vänder man ryggen till i en liten helg och genast tar svenska folket chansen.
Rösta ut Kristoffer från Idol?
ÄR NI HELT VÄCK I HUVUDET ELLER?!?
Jag tänker farao gråta mig till sömns.

fredag, november 9

Problemlösning

Någon gång igår kväll på en födelsedagsfest kom jag mitt in i en diskussion mellan min före detta kombo och hennes kille. Med uppgiven blick vände sig killen mot mig.

- Lisa, hon säger att hon vill ha Picassos Guernica på väggen i vardagsrummet. Du vet den där tavlan med krigsmotiv. Den vill hon ha. I original! Säg åt henne!
- Är det sant, Ylva?
- JA! FN har Guernica på väggen. Jag vill också!
- Men varför?
- För att det är en tavla som betyder något. Som har ett budskap. Jag tänker mig att jag ska ha den i vardagsrummet som ett slags minnesmärke. Så att jag aldrig glömmer kriget.
- Äh. Jag kan göra en post-it lapp åt dig istället om du vill.

torsdag, november 8

Kungen av glass

Igår var min kompis Mattias hemma hos mig.
Vår agenda var att vi skulle skriva en bok.
Vad vi i själva verket gjorde var att äta glass.
Mattias är sjukt bra på att äta glass.
I går tror jag att han åt ungefär en liter.
Det är INGENTING om man jämför med Mattias rekord.
Rekordet är på fem.
LITER, alltså.
Så här ser fem liter glass ut:

Efter det mådde inte Mattias så bra.
Men det har inte avskräckt honom direkt.
När man är på ett glass-ställe med Mattias så beställer han fem kulor först.
Sedan äter han dem.
Sedan köper han tre kulor till.
Sedan äter han dem.
Ibland köper han två kulor till.
Och äter dem också.
Jag är helt mållös.
Det brukar glass-expediterna vara också.
Fatta vilka scills han har!
Mattias = Kungen av glass
Lätt.

onsdag, november 7

Tummen ur

Nu har jag tagit ur tummen.
Jag POSTADE mina filmer till Odenlab.
Så här tänkte jag:
”Mmm, Odenlab. Bästa fotolabbet. Snyggaste råkopiorna. Synd bara att Odenlab uppenbarligen ligger på en adress där jag aldrig är. Kanske kan man POSTA in sina filmer? På oldschool-vis? Sure, det tillkommer frakt och expeditionsavgift och så, men det kan det ju vara värt. Jag gör det. Omigod, vad driftigt av mig.”
Sedan upptäckte jag att Odenlab flyttat.
Nu för tiden finns Odenlab ungefär 100 meter från min lägenhet.
Den portoavgiften är vad jag skulle vilja kalla money well spent.

tisdag, november 6

Tummen i

Vissa saker är uppenbarligen alldeles för jobbiga för att de ska gå att genomföra.
Som det här med att byta glödlampor till exempel.
Sinnesjukt jobbigt.
Vi har tre glödlampor som varit sönder i vår lägenhet nu i… ungefär åtta månader.
En av dem når vi inte upp till (jesus, det är så jobbigt med hög takhöjd) så den GÅR ju inte ens att byta.
Men de andra två skulle vi kunna byta anyday.
Om det inte hade varit så sinnessjukt jobbigt att gå iväg och köpa nya, vill säga.
Det är ju dumt att överanstränga sig, menar jag.

Och så har vi det här med att installera hemtelefon.
Det har vi tänkt göra sedan vi flyttade in i lägenheten.
Igår slog vi till.
Bara ett litet år senare.
Stort.

Men den allra allra jobbigaste grejen är ändå att framkalla foton.
Jag har tre fotorullar som stått och glott på mig på skrivbordet i två och ett halvt år nu.
Det är Parisbilder på dem.
Tror jag, vill säga. Det kan ju ingen människa komma ihåg exakt.
Det var ju för farao en TIONDELS LIV sedan jag tog dem.

Efter det köpte jag en digitalkamera och sa till mig själv:
Lisa, nu framkallar du dina favoritbilder en gång i månaden.
Annars står du där och får härdsmälta i datorn och bilderna är försvunna for ever and ever.
Och om du vägrar (som du ju givetvis kommer göra, din lata, lata, lata människa) så kan du väl åtminstone se till att göra en backup?
HAHAHA.
Backup schmackup.
Om tre, fyra år kanske.
När jag orkar.

måndag, november 5

Med en dåres envishet

Tränade på lunchen idag (imponerat sus genom publiken).
Det är fint och bra och kul och allt, men helvete vad sugen man blir på socker när klockan börjar närma sig halv fyra!!!

Klockan 15.30
Jag går och kollar om det finns några kakor i kakskåpet. Det finns det inte.

Klockan 15.35
Jag går och kollar om det finns några kex i kakskåpet. Det finns det inte.

Klockan 15.45
Jag går och kollar om det finns NÅGOT alls i kakskåpet. Det finns det inte. Äter en clementin i protest.

Klockan 16.00
Jag går och kollar om någon har fyllt på kakskåpet. Det är det ingen som har.

Klockan 16.10
Inte ens med ganska äckliga kex? Nähä, inte det heller.

Klockan 16.30
Jag kollar igen. För säkerhets skull bara. Fortfarande ekande tomt.

Klockan 16.37
Dricker te i protest. Hittar en druvsockerbit som jag misstänker tillhör min kollega som är diabetiker. Har allvarliga planer på att sno den. Kan man spetsa teet med druvsocker? Verkar äckligt. Men är desperat.

16.41 Går och kollar om det finns några kakor i kaksk… Skärp mig, för farao! Måste skaffa mig någon slags karaktär.

Finns det karaktär i kakskåpet kanske?

söndag, november 4

Rekordflytt

Dagens enda inplanerade aktivitet: Hjälpa kompisar att flytta.
Kompisarna hade uppenbarligen bett alla de kände att hjälpa till.
Sammanlagt var vi fjorton flytt-slavar som gick på led (tänk en upptrampad myrstig med flitiga arbetsmyror ilandes upp och ner i trappan) med flyttkartonger.
20 minuter tog det.
Sedan var allt klart.
Det måste vara något slags rekord.
VM guld i flytt.
Inte varje dag man kapar åt sig ett sådant.

Mmm... Amanda

Visst måste det väl vara så att alla världens heterokillar är kära i Idol-Amanda?
Jag är kär i henne i alla fall.
Så sjukt cool person.
Mmm... Amanda.
I love you, girl.
Du är mitt hallelujamoment.

fredag, november 2

Arrosiki-låten

Nu när vi ändå pratar om det: Det här var min absoluta favoritlåt i slutet av 80-talet. Mina syskons också. Vi hade danser inövade. Mikrofonmimade till texten. Rockposerade med pappas gitarr. The whole shebang.



Och det här är exakt vad Sha boom sjöng i refrängen, I’m telling you:

Arrosiki, rock n’ roll music
From the new ya beach ala beach of allej
Arrosiki, rock n’ roll music
All a fluffy USA
I wanna hear your name

Somebody come igen
One two three four, rock n’ roll...
Wow wow jey!

Det gjorde de faktiskt.

Med säden i näven

Ni vet den där Mauro Scocco-dängan om Sarah som väntar i hörnet vid Seven Eleven? Det har idag kommit till min kännedom att det finns åtminstone en människa på jorden som varit helt övertygad om att den texten går:

”Å Sarah, kom ut ikväll! Jag väntar på hörnet, med säden i näven!”

Kan inte för mitt liv komma över det här. Varje gång jag tänker på det måste jag lägga mig ner över tangentbordet och skratta ihjäl mig några gånger till. Trevlig kille den där Mauro! Ofta att Sarah kommer att känna sig lockad att komma ner till hörnet efter det här.

Och det finns fler, en hel bok någonstans i USA. Boken heter The ants are my friends: Misheard lyrics. Där finns till exempel klassiker som Bob Dylans välkända textrad:

”The ants are my friends, they’re blowing in the wind”

och Madonnas San Pedro-dröm i La isla Bonita i ny version:

”Last night I dreamed of some bagels”

för att inte tala om Queens Bohemian Rhapsodys ”spare him his life from this monstruosity” i ny tappning:

”Sparing his life for his mum’s sausages”

Och det festligaste är att när man börjar prata med folk om det här så har de massor av nya felhörningar att dela med sig av. En kollega har precis outat att hon gastade med till Europes ”Final countdown” på högsta allsångsvolym på en tuff fest en gång. Problemet var bara att hennes textrad skiljde sig en smula från originalet. We’re heading for Venus (Venus) blev i kollegans version WE’RE HEADING FOR PEANUTS, PEANUTS, but still we stand tall…
Så lagom coolt, tyckte hennes polare.

Festlig fredag det här. Sannerligen.

Vilken bok vill du se på film?

Fredag och dags för ny bokfråga på Ungbloggen!
Do not miss. Dagens happening.