lördag, juli 7

Please hold


Nu trycker Onekligen på paus, åker ut på landet där inget bredband finns och parkerar sig i en hängmatta i en månad. Vi hörs om några hundra fräknar. Kyss!

Lycka

Semester subst. -ern -rar (årligen återkommande) period med betald ledighet som ingår i tjänst enl. lag el. avtal; ofta förlagd till sommartid; avsedd för vila m.m. Also known as bästa uppfinningen sedan nässprayet.

torsdag, juli 5

Det där lät som en volt

Onekligen ger: Blodbadet i Växjö simhall. Eller: Berättelsen om hur det kom sig att lillebror fick sy en helvetes massa stygn i huvudet. En ryslig komedi i tre akter.

Akt 1. Året är 1987 eller liknande. Vår huvudperson går på Tallbackens dagis. Vi kan kalla honom Petter (för det heter han). Den här dagen ska hela avdelningen åka till simhallen. Petter ger high five åt hela världen, simhallen rockar fett. Han har sina turkosa badbrallor ordentligt packade i väskan och studsar förväntansfullt upp och ner i bussen så att den korta stubben på hans hjässa svajar. Petters favvo-fröken säger åt honom att lugna sig. Hon är förvisso så synskadad att hon knappt kan urskilja honom, men my god fatta hon är snäll och cool! Petter tänker: Idag har jag min chans att impa på fröken. Bäst att hålla mig i skinnet.

Akt 2. Vi befinner oss i grunda bassängen. Petter simmar sitt snabbaste hundsim fram och tillbaka genom bassängen. Det biter inte. Favvo-fröken har fullt upp med andra barn. Petter tänker: Bäst att ta till de riktigt tunga grejerna. Nu ska hon få se! (Lägg märke till att Petter redan här tappat besinningen och glömt en liten detalj i sammanhanget. Favvo-fröken SER ju inte. Som sagt.) Petter kravlar sig bestämt upp på bassängkanten och tar sats. Hans plan är att göra en snygg volt som kommer att få favvo-fröken att häpna. Han tar sats. Hoppar upp i luften. Snurrar runt. Och landar med huvudet rakt ner i samma bassängkant som han precis gjorde avstamp ifrån. Ett dovt ljud hörs när hans skalle träffar klinkersen. RIDÅ.

Akt 3. En liten pojke flyter omtöcknad omkring i grunda bassängen. Runt omkring honom har vattnet färgats blodrött. Favvo-fröken har inte sett hans volt (och vi ber om ursäkt för att vi ständigt återkommer till det faktum att hon var gravt synskadad.) Men hon hör uppståndelsen och handlar rådigt. Berättelsen slutar lyckligt med att Petter kommer hem från simhallen med bandage runt hela huvudet och skryter om stygnen inför sina systrar. De två systrarna beundrar imponerat den hemska synen av bandagen och känner en enorm tacksamhet för att det slutade väl.

20 år senare känner systrarna fortfarande en enorm tacksamhet. För att det slutade väl. Men också för att Berättelsen om hur lillebror fick sy en helvetes massa stygn i huvudet är en outsinlig källa till glädje.

Att impa på sin nästan blinda favvo-fröken genom att göra en volt som hon ändå inte kan se.

Vi kan inte tacka dig nog, Peppelove. Du är för festlig.

Mosebacke no more

Satt och drack öl på Mosebackes uteservering igår. Ett synnerligen trevligt ställe. Fin utsikt och allt. Lillebror var där för första gången. Han var mäkta imponerad. Tills han stod i kön för att beställa mat och det skuttade ut ett gulligt djur från köket.

- Å, kolla! En ekorre! Eller... Det där är ju ingen ekorre! Det är ju en JÄTTESTOR RÅxxxx (Onekligen har här valt att kryptera delar av ordet till hänsyn för de som får gåshud över hela armarna av att ens se namnet på djurjävulet i tryck*. Reds anm.)

Nu kan jag inte gå till Mosebacke igen.

Fan också.

*Alla liknande historier återberättade i kommentarsfältet undanbedes. Jag vill gärna kunna vistas någonstans i fortsättningen. Ni har således aldrig sett några råxxxx. Bara söta kaniner och boxervalpar. Capice?

onsdag, juli 4

Väderleksrapport

Klockan är halv sju, här är vädret.

Det ostadiga vädret över Stockholmstrakten slår om runt klockan 17.00 på fredag. Framåt lördag har ett enormt högtryck nått Södermalm, och det flyttas sedan i ungefär 90 km/h mot trakten kring Vingåker. Där blir det 30 grader och sol varje dag i fyra veckor. Ibland regnar det på nätterna så att växterna blir glada och de trädgårdsinnehavare som inte har någon vattenförsörjning slipper slösa sitt värdefulla dricksvatten på sina klätterrosor.

Nu vet ni. Slut på spekulationerna.

tisdag, juli 3

Bildbevis


Miffot på bilden vill vara anonym.
Men ungefär så här.

Snäll är det nya svart

Å nej, nu tappade jag tron på mänskligheten igen. Det är så jobbigt när det händer. Kan vi inte bara bestämma att alla ska vara snälla mot varandra i fortsättningen?
Att det är UTE att vara: Kall, knarkande, cynisk, elak och att skriva om sitt sexliv på internet?
Och att det är INNE att vara: Snäll, blyg och ganska pryd?

Schyssta kungen, bestäm det. Jag blir deprimerad.

Jag är den nya Skalleper

WOAHH! Jag har ny frisyr! Mitt hår är 20 centimeter kortare än det var i morse. Jag är i chocktillstånd. Andas bara i korta andetag. Men, ändå: Chocken kan mycket väl mynna ut i något gott. Min nya frisör var snäll och cool och sa inte en enda gång under klippningen:

1. Vilket otroligt rakt hår du har!
2. Färgar du håret hemma själv eller?
3. Det var ett tag sedan du klippte dig va?

Och det är minst tre goda skäl för att älska henne förbehållslöst. Frisörer ska klippa snyggt, ge kaffe, ingjuta mod, kreera underverk och massera huvudet så där som bara frisörer kan.

Inte klampa på ömma tår.

Det säger jag nu, yo.

Agnes Cecilia

Mmm... världens bästa bok går som sommarlovsteater!
Den började igår, men om du missade första avsnittet kan du lyssna i efterhand.
Här hittar du Agnes Cecilia.
Sweet joy.

Hjältar

Så. Nu har jag sett säsongsavslutningen på Heroes också. Återstår endast tomhet. Och tacksamma tankar för att åtminstone den här serien fick till något slags tillfredsställande avslut. Mmm... avslut. Jag gillar avslut.

Pest och pina i heroes: Nikki/Jessica. Ahhh, jag pallar inte se henne. Jävla gnällspik.
Pinsammast i heroes: Hiro Nakamura. Charmigt pinsam, men ändå pinsam.
Påtagligt störig i heroes: Claire. Okej, hon är väl sympatisk, men MÅSTE HON VISKA HELA TIDEN?
Personlig favvo i heroes: Peter Petrelli. Han verkar god.

Intresseflaggan vajar.

måndag, juli 2

Onekligen goes bostadsförmedling

Jag har blivit med inneboende. Numera bor det en lång yngling på en madrass på mitt golv. Han heter Per, är 23 år, och har fått nytt fräckt jobb i huvudstaden. Per är en ypperligt skötsam och snäll smålänning (med hatt!) och han ska häcka här i staden åtminstone till årsskiftet. Jag är ganska säker på att jag talar både för Per och mig när jag säger att det finns förhoppningar om att häckandet så småningom ska ske på en annan plats än i ett dammigt hörn på mitt vardagsrumsgolv. Pojken förtjänar ett bättre öde.

Vem har en lägenhet i Stockholm att hyra ut till Per?

Mejla onekligenblogg@yahoo.se

söndag, juli 1

Lågt blodsocker

Möt Gustav: Fridfullt ståendes vid spisen, lagandes mat. Föga anar han att hans flickvän under tiden smugit sig in i sovrummet och hämtat yxan som ligger och väntar på att få åka till torpet. Således blir han lite förvånad när han vänder sig om och möter sin ljuva flickvän med vildsint blick och yxan i högsta hugg.

- OM INTE MATEN ÄR KLAR SNART SÅ YXMÖRDAR JAG DIG!!

Förutom det där lilla utspelet är jag i strålande form. Kärlek!

Snabba cash

“Livet sket på Jorge. Livet sög hästballe. Livet var tufft. Men Jorge var starkare än så - de skulle få se.
Kåken tog hans energi. Tog hans skratt. Rap-life omgjort till crap-life. Men det som bara han visste var att det fanns ett slut, en idé som skulle fullbordas, en utväg. Jorge : snubben som inte gick att kuva. Han skulle ut, rymma, sticka från det här skithålet. Han hade en plan. Och den var tjockt bra. Losers - adios.”


Nu har jag också gjort det. Läst boken som alla pratar om. Snabba cash. Jag tyckte så där. Lisa tänker: Coolt språk. Underhållande. Vansinnigt driv i berättelsen som det heter i bokvärlden. Men: Man gillar ju inte en enda människa i boken. Struntar fullständigt i vilka som dör och vilka som överlever. Och så är det så himla mycket knark också. Jag gillar inte knark. Är knarkintolerant.

3 av 5 möjliga. På sin höjd.

Egen säng rules

Utdrag ur en ständigt återkommande konversation den här helgen:

- Fy farao, vad fantastiskt! En festival där man får allt det som är bra med festival och slipper allt det som är jobbigt! Där man får gå hem och sova i sin egen säng!
- Du återkommer till den där slutsatsen skrämmande ofta, Lisa.
- Jag vet, det är för att jag är gammal. Men hallå, erkänn det ÄR fantastiskt! Mmm... festival. Mmm... egen säng. Mmm... vara gammal.

Topp tre Accelerator 2007:
1. The Metros
2. Jamie T
3. Jens Lekman

Minus för aplånga köer till inomhusscenen, toaletterna och ölköparstället och för ostadigt väder. Annars perfekt.