Ta det softish, pappa

Jag vet inte säkert, men jag befarar att min pappa har drabbats av en ålderskris. Antingen det, eller så var han drogad när han precis 1. LOGGADE IN PÅ MSN!!! och 2. Påkallade min upmärksamhet med hälsningsfrasen: TJA!!! och 3. Minst en gång under konversationen använde sig av uttrycket: DET ÄR NAJS!!!

Jag är djupt bekymrad.

Vad är nästa steg?

Please god, gör så han inte börjar spela World of Warcraft. Där går gränsen.

Plötslig insikt

Sweet baby Jesus, vad det luktar gott med nybakta mazariner!

Stora mazarinbakardagen

I morgon får jag besök av killen som jag var personlig assistent för när jag bodde i Göteborg. Han har bestämda åsikter om saker. Häromdagen ringde han för att kolla upp vad jag tänkte bjuda på till fikat.

- Vad ska vi äta till kaffet?
- Vet inte riktigt ännu, det har jag inte bestämt.
- Kan du baka?
- Det vet du väl. Jag är jättebra på att baka. Vad gillar du för kakor nu igen?
- Mazariner.
- Å, vilka jobbiga kakor. Gillar du inget annat?
- Nej. Bara mazariner.

Där ser man.

Lisa tuggar fradga

Bläddrade lite i Frida på lunchen. Frida är en tidning som säger sig ha en målgrupp på ungefär 18-åriga tjejer. Jag skulle kunna sätta min högra arm att läsarna snarare är 12-13 år. Här är ett exempel på vad de får sig till livs i senaste numret:

I början av tidningen finns en bild på en väldigt väldigt väldigt mager Kiera Knigthley där redaktionen ojar sig och skriver att hon omgärdas av anorexi-rykten. Några sidor senare i tidningen finns en helsida med temat: Sno Kieras stil. Där skriver redaktionen att Kiera är en av de vackraste kvinnorna i världen.

Joråsåatt. Där fick de sannerligen till ett härligt litet budskap till läsarna.

Frustration

Efter några dagars ikapptittande har jag nu sett: Säsongsavslutningen på Lost. Säsongsavslutningen på Grey's Anatomy. Och säsongsavslutningen på Prison Break.

Jag sliter mitt hår!

Vad är det för fel på att NÅGON GÅNG i historien låta människor i tv-serier lyckas med grejer, komma till ro och bli glada? Va? VA?

Det är så sjukt störande att jag kommer sitta som klistrad resten av säsongshelvetarna också. Och när Lost slutar efter TRE SÄSONGER TILL år 2010 kommer jag konstatera att det enda jag fått ut av de fyra sista säsongerna är fem driljarder nya frågor och noll nya svar. Festligt. Verkligen festligt.

Mupp-serier.

Sökes: Satanistisk Slavdrivare

Jag har råkat slå vad med två kompisar att vi ska träffas i september och springa en mil (1 mil = 10 kilometer = 10000 meter) ihop. Fråga mig inte hur det blev bestämt. Jag måste ha haft en tillfällig, men ack så intensiv, mental kollaps just då.

(Hohoho! En fjuttig mil, tänker ni. Det är väl ingenting! Hallå, säger jag. VÄNLIGEN TÄNK OM! För en kulturtant to be som högst orkar springa mellan två lyktstolpar är en mil en OÄNDLIG sträcka. Som härifrån till månen. Jag mördar den som kommer dragande med någon äcklig maratonhistoria nu, jag svär. MÖRDAR!)

VAD TÄNKTE JAG MED?
Jag hatar verkligen att springa.
Springa sucks. Springa makes me vilja lägga mig ner på marken och dö knall fall för att plågan ska vara över.

Vad jag behöver nu är en fruktansvärt hård personlig tränare som skriker på mig JÄTTEHÖGT när jag är lat, gärna använder sig av hot och våld, samt lägger upp en strategi som jag kan följa till punkt och pricka. Jag vill ha diagram att fylla i, kurvor att följa och tydliga resultat SNABBT. Tänk: G.I. Jane, fast värre.

Jag har försökt engagera min bror, men han tar alldeles för lätt på uppgiften.

Någon som är sugen?

Ansök snarast. Vi har inte en sekund att förlora.

Living on the edge

Jag har tagit tag i Allt Det Onda nu. Betalat kontantinsats på torp. Bil. Försäkringar. Bankavgifter. Och så lite härlig kvarskatt. Just nu har jag 11,50 kronor på mitt företagskonto och 67,12 kronor på mitt sparkonto. Det känns skönt att ha en sådan stabil ekonomisk buffert om något oförutsett skulle hända de närmsta månaderna. Typ att jag blir hungrig eller så.

Manus är min arvedel

Igår kväll gick jag till sängs med en bunt lösa papper för vanlighetens skull. Manushögarna från jobbet måste betas av, måste betas av. Det väller in manus på alla barn- och ungdomsböcker som ska ges ut framåt hösten och de ska läsas och granskas och skåpen går snart inte att stänga längre. Igår hade jag som mål att hinna läsa 468 sidor innan jag somnade.

Jag hann.
Tack för det, kaffe!
Jag tror att jag älskar dig.
Det kan ju möjligen också ha berott lite på att böckerna i fråga var väldigt bra och läsningen ett sant nöje.
Men mest var det nog kaffet.

En vecka till tillträde

IIIIHHHH!

Jag har varit och hälsat på i mitt blivande torp. Det är så mycket syréner att man knappt ser huset. Plus syrénberså! Och det finns rabarber! Och lupiner! Och hallon! Och förgätmigej!

IIIIHHHH!

Mmm... mat i form

Var och firade en kompis som fyllde jämt igår. 10 000 dagar. Det bjöds på champagne och Flygande Jakob, och vi pratade om den så oförtjänt bortglömda 80-talsmaten. Ni vet, den där alla ingredienserna läggs i en form och gratineras i ugnen och nästan alltid heter något som slutar på låda.

Makaronilåda.
Tonfisklåda.
Kasslerlåda.
Ugnsbakad falukorv (s-låda).
Fläskkotletter i potatismos och svampsås (-låda)
och så Flygande Jakob som rätten över alla andra rätter.

Varför finns det inga lådor nu för tiden?

Jag vill minnas att man gillade det.

Mammas dag

Jag vet inte hur det är med era, men min mamma är i alla fall Snygg, Snäll och Bäst.

Alla dagar.

Platta fötter på fem veckor

Varför, Gud, VARFÖR är jag skapt med världens högsta, svullnaste, bredaste och tjockaste fötter??? De får ju aldrig plats i mina skor!

Måste punktbanta på fötterna.

Hur gör man det? Finns det någon mirakelkur? Har någon sett någon passande löpsedel på sistone så jag kan köpa en tidning och lära mig? Tänker mig något i den här stilen:

PLATTA FÖTTER PÅ FEM VECKOR.
GÅ NER TRE SKOSTORLEKAR TILL MIDSOMMAR.
FOTFÖRMINSKAREN SOM FUNKAR.
SMALA FÖTTER SNABBT.

Vad som helst. Jag är desperat.

Mmm...morötter

Bästis-Linda veknar.

- Nej, nu får jag dåligt samvete. Du får kanske komma på middag någon gång då. Jag har några gamla morötter kvar hemma sedan jag gjorde mig av med mitt marsvin. Dem kan du få äta.

Vegetarianism

Jag funderar på att bli vegetarian på riktigt. Det betyder i praktiken att jag måste sluta äta ceasarsallad med kyckling en gång i veckan. Inget världsomvälvande direkt. Jag testar idén på olika människor. Den möter orimligt stort motstånd. Ett axplock av argument:

- NEEEEEEEEEEJ! (Jo!)
- Du kommer få proteinbrist. (Näru, inte en chans.)
- Fattar du hur mycket kolhydrater du måste äta? (Mmm... kolhydrater!)
- Men å, kött som är så gott! (Nej, det tycker jag inte direkt längre. Förutom ceasarsalladen då.)
- Det är töntigt att vara vegetarian. (Är det ju inte! Det är fräckt och moraliskt och fint.)
- Det är bara din kille som har satt griller i huvudet på dig. (True, true. Men han har ju rätt. Det har tagit honom fem år att vinna över mig på sin sida. Mina motargumentet tog slut efter ungefär en vecka.)

Det enda som hittills bitit lite på mig är bästis-Lindas förtvivlade utrop:
- Fan vad jobbig du är, Lisa! Jag kommer aldrig mer kunna bjuda dig på middag.

Crap. Jag gillar inte att vara den jobbiga. Måste kanske tänka om.

En sak är i alla fall säker. Jag ska inte köpa T-shirtar med töntiga vegetariska slagord på.

Överkompensation

För att väga upp vuxenheten lite: Jag funderar på att brodera en sådan här bonad och hänga upp på utedasset i torpet. Och sedan tvinga alla som kommer på besök att brodera flera på liknande tema, så jag kan ha en hel bajsleksvägg av broderade bonader. Jag gillar verkligen tanken på att öppna dassdörren och mötas av korstygnsbroderade budskap i stil med "Mannen som kunde bajsa med hästar" "Bajs, actually" och "Bajsa med vargar". Visst vore det festligt, visst?

I am 27, going on 60.

Jaha ja, så har man köpt bil också. En nästan ny som är bra för miljön. Det är ingen hejd på det.

I det här tempot har jag väl en halv kennel hundar och arton uppväxta tonåringar på halsen framåt nästa vecka.

Någon som känner behov av de ack så uttjatade vuxenpoängen?

Jag har faktiskt några över.

Oxford Street Youth Hostel funderar

Hmm... väggen i rum 9 har börjat gå sönder oroväckande mycket.

Kanske måste vi laga den.

Undrar just vad man lagar en vägg med.

Spackel?

Nä, alldeles för proffsigt.

Jag tycker vi tar tre plåster istället.

Det känns mer som vi, liksom.

Amen

Idag är jag tacksam (hör aftonbönsstämningen här) för att jag har en mammaledig kollega som kommer på besök på jobbet och inte ens höjer på ögonbrynet när jag kallt rycker (okej, snällt tar) halvårsbebisen från famnen på den ömma modern och lämnar rummet.

- Jag snor ditt barn lite. Sitt kvar här!

Skärp er!

Jag är väldigt upprörd. Jag har fått höra på omvägar att Hello Saferide har släppt en ny låt. Och det visar sig dessutom vara sant!

Här kan man lyssna.

VARFÖR HAR INGEN SAGT DET TILL MIG?!? JAG MÅSTE VETA SÅDANT HÄR DIREKT!!! FATTA ATT JAG ÄR HELT VÄRDELÖS PÅ ATT HITTA SÅDAN HÄR INFO!!!

German chocolate

Här går man omkring och tror att man kan engelska. Tills man beställer scones av en söt servitris i London.

Servitris säger: - Would you like som german chocolate with your scones?
Lisa & Karin säger: - Eh, no thank you …
Lisa & Karin tänker: GERMAN CHOCOLATE?!? Är flickebarnet helt från vettet? Det låter ju apäckligt!
Lisa & Karin säger: - But can we please have som jam?
Servitrisen tittar på Lisa & Karin som vore de helt sjuka i huvudet och säger:
- I just asked you if you would like som jam and chocolate, and you said no. But sure, I'll bring you some jam.

Jahaaaaaaa ja.
JAM AND CHOCOLATE.
Well, det låter ju godare än german chocolate. Det tar vi.

Hemma igen

Att landa i London och förtjust vända sig mot sin bästis med ett LONDON, BABY! spritt över hela ansiktet känns aningen häftigare än att landa i Sverige och få ett SKAVSTA, BABY! tillbaka.

Men jag är inte den som är den.

Hemma är också fint.

Freakshow på götgatan

Min kille har fått någon slags inflammation i käken. Han kan bara öppna munnen halvvägs. Det är helt sjukt festligt att titta på honom när han äter. Som att gå på museum. Fast bättre.

Först formar han maten på gaffeln till en platt massa. Sedan för han gaffeln mot sin halvöppna mun. Stannar till och siktar in sig. Sedan pressar han in maten mycket precist i öppningen.

Mycket fascinerande, indeed.

Ni är alla välkomna till götgatan för att ta en titt på freakshowen. Fem spänn i inträde. Jag bjuder på popcorn.

Världens äldsta uttryck

Jag har precis korat världens äldsta och mest uttjatade uttryck.

- Vad behöver jag ha med mig, tror du?
- Passet, p-piller och piljetter.

Jag vet inte ens var det kommer ifrån. Men att döma av hur FRUKTANSVÄRT MÅNGA GÅNGER jag har hört det vid det här laget så var det väl förmodligen de gamla grekerna som myntade det.

Tråkigt gjort av dem.

London, baby!

Ni vet det där Vänner-avsnittet när Joey, Chandler och Monica åker till London för att se Ross gifta sig med Emily? När Joey är helt sjukt uppspelt hela tiden och går omkring och lyckligt hojtar LONDON, BABY! och turistar tills Chandler får nog av honom och dumpar honom i ett gathörn?

Jag är Joey just nu.

I morgon bitti åker jag till London med min bästis. För varje sak jag lägger ner i resväskan hojtar jag ett lyckligt LONDON, BABY! och fantiserar om alla roliga saker vi ska göra de närmsta dagarna.

Hoppas Karin har mer tålamod än Chandler.

Jag hatar att bli dumpad i ett gathörn.

Det var Guds hand som styrde

Jag tycker (av hänsyn till alla inblandade) att vi fattar det gemensamma beslutet att totalt förbise följande bloggkommentar från min far:

"Hemma i byn talas det fortfarande om hur din förra motorpedkarriär abrupt ändades när du mötte en obemannad handtruck i hagtornshäcken och hårdnackat vägrade erkänna att det var ditt fel."

Okej?

Pojkvänsfritt

- Jag kommer inte hem efter jobbet idag. Vi ska dricka redaktionsöl.
- Så jag ska vara ensam hemma heeeeeeeela kvällen?
- Jäpp.

FREEDOM! Ett knippe sparris med parmesan senare bänkar jag mig framför tre avsnitt av Grey's anatomy på raken och inte en enda gång tycker jag att jag 1. Äter orimligt mycket sparris och 2. Ser orimligt mycket på sjukhusserier eller 3. Vill gå och lägga mig orimligt tidigt.

Det finns ingen jag är så överens med som med mig själv. I rule!

En åker. Oändliga möjligheter.

Vårt torp har en tomt på 12000 kvm. Inklusive en åker. Vad i hela havet gör man med en åker? Hittills har vi fått följande kreativa förslag:

1. Asfaltera den och anlägg en streetbasket-plan.
2. Gör om den till fotbollsplan, med mönsterklippt gräsmatta.
3. Ordna musikfestivaler på den. Högljudda.
4. Anlägg camping så att alla som vill hälsa på får plats.
5. Odla sparris (okej, det förslaget har jag kommit på själv. FATTA VAD MYCKET PENGAR JAG SKULLE TJÄNA!!!)
6. Ordna lerduveskytte.
7. Asfaltera så man kan åka skateboard där.
8. Odla knark.

Fler förslag mottages tacksamt. Det är viktiga grejer det här.

Återinför inte Sovjetunionen, NU!

Jag har väntat sedan jag började blogga för snart ett år sedan på att något av mina inlägg skulle väcka anstöt och uppror i bloggosfären. Jag tycker att jag flera gånger har balanserat på gränsen. Men det är inte förrän nu, i schlagertider, som det faktiskt hänt. Ett litet uppror!

Och eh, alltså:

Jag menar inte att jag på allvar tycker att Sovjetunionen borde återinföras. (!!!) Jag vill inte heller ha tillbaka ett Europa med järnridå, kommunism och förtryckta människor. (!!!) Jag tycker inte att Serbiens låt var en oförtjänt vinnare. (!!!)

Jag tycker däremot att min smak är liiiite bättre än de flesta andras, men i övrigt är jag bara dålig förlorare.

Okej?

Suck.

Det var bara det.

Kenta och barbisarna

I höst kommer Lill-Zlatans mamma Pija Lindenbaum med en ny bilderbok. Den heter Kenta och Barbisarna och är precis så bra som man förväntar sig att den ska vara. Bäst, alltså. Så här:

Kenta är himla bra på fotboll. Han kan skjuta en rökare rakt i krysset.
- KENTA PASSA MEJ! brukar killarna ropa. Det börjar bli tjatigt.

Så nästa dag när Kenta packar sin rygga slopar han fotbollen och lägger ner sin barbiedocka istället. Och när killarna går ut för att spela fotboll stannar Kenta inne. Han går bort till dockhörnan, där tjejerna sitter…

Det känns så fint. När man har lackat ur lite lagom mycket på alla miljarder bilderböcker som visar rosa snälla flickor och blåa tuffa pojkar kan man med fördel plocka upp närmsta bok av Pija Lindenbaum. Henne kan man alltid lita på.

Återinför Sovjetunionen, NU!

Seriously. När man tittar på schlager-EM slås man av att det finns FRUKTANSVÄRT FÖR MÅNGA östländer.

18 plats?!?!?

Skärp er.

Snabbaste presenten

Så här tänker min kille: Alla tjejer som har ett torp behöver så klart en moped att sladda omkring med på grusvägarna.

I give you: Torpeden!

Födelsedag

Jag fyller år!! Sjukt uppspelt!!

Jag har bara önskat mig saker på temat Torp.

Det är ett mycket tacksamt tema.

Hittills har jag öppnat två paket. Det ena innehöll tulpanlökar (jag blev så glad att jag nästan lipade), och det andra innehöll snickarbyxor och en prenumeration på tidningen Gård&Torp och två miniatyrfågelskrämmor. (Fatta fint!)

Nu ska jag äta brunch och baka tårta och se när the Ark vinner schlager-EM.

Mmm... födelsedag.

Bästa sortens dag.

Nu är jag torpägare

Kontraktet är påskrivet. Allting är klart. Jag har köpt ett torp.

OCH DET HAR GLASVERANDA!!! Jag svimmar av lycka!!!

Lisa, 55 och ett halvt

Jag kanske har sagt att jag inte ska ta ut den här torpaffären i förskott, ja. Men jag skulle faktiskt åka tåg i fem timmar i fredags. Och Pressbyrån var förföriskt full av trädgårdstidningar. Och jag försökte stå emot. Det gjorde jag. Men det slutade ändå med att jag steg på tåget med fyra tidningar (allihop med målgrupp Kvinnor 50+).

Det kändes pinsamt. Jag dolde dem i väskan för att jag skämdes. Jag smidde lömska planer på hur jag skulle gömma mig bakom en stor dagstidning och läsa dem i smyg. Jag lovade mig själv att kompensera med att gå på fräck konsert vilken dag som helst nu, vilken dag som helst.

Sedan insåg jag att min tåggranne var kines och inte förstod svenska. Då tappade jag kontrollen helt.

Nu är alla fyra tidningarna söndertummade och jag har en lång lista över växter och planteringsråd uppskrivna på en handskriven lapp i plånboken. Det är pioner och rosor och kaprifoler och syrener och krokusar och jasminbuskar på alla håll och kanter.

Det är så sjukt kul att vara vuxen! Jag freakar ur!

Ratade och hatade

Jag är en sucker för grupptryck och hakar givetvis också på Malins bokfemma. Temat är dåliga böcker, sådana jag aldrig skulle rekommendera. Fast dåliga och dåliga. Det vet jag inte direkt. Men här är fem i topp på böcker jag försökt mig på men ratat och hatat.

1. Sagan om ringen, JRR Tolkien

Gääääääsp! Jag har försökt fem gånger, men aldrig tagit mig igenom inledningen. Overkligt. Långtråkigt. Ointressant. Jag gillar inte filmerna heller för den delen.

2. Foucaults pendel, Umberto Ecco

Jag har lovat att försöka läsa den till en bokcirkel som jag är med i, men please god, jag somnar efter första sidan. Det gåååååår inte!

3. Liftarens guide till galaxen, Douglas Adams

Nej. Det är det enda jag har att säga. NEJ! NEJ! NEJ!

4. Sprängaren, Liza Marklund

Omslaget är i och för sig så fult att jag säkert inte ens gav den en ärlig chans. Jag har öppnat den lite slött några gånger och aldrig blivit något annat än irriterad.

5. Satansverserna, Salman Rushdie.

Ratat men inte direkt hatat. Igenom den tar jag mig hur som helst inte. Inte ens efter tre försök.

Klädsel: Peruk

Jag var på fest i helgen.

Det var peruktvång.

Måste ju lätt vara det roligaste temat på en fest någonsin.

Det är väldigt svårt så här i efterhand att komma över att festen är slut och jag inte har svart hår med våldsam volym och självfall i längre. Det känns så tomt och kallt på huvudet.

Stolt som en tupp

Idag ringde min mamma och var helt uppspelt i telefonluren.

- Gissa vad vi ska göra på jobbet?
- Vet inte?
- Vi ska STARTA EN BOKCIRKEL! Jag och mina lärarkollegor ska ha en bokcirkel ihop och läsa barn- och ungdomslitteratur så vi vet lite bättre vad det finns för bra böcker att rekommendera till eleverna. Jag tänkte att du kunde få ge oss lästips.

Jag blir rörd till tårar av stolthet. Min mamma - ett föredöme för alla lärare. Det blir guldstjärnor för utmärkt uppförande direkt.

Gosse vad jag ska tipsa!

Hatattack

Jag viker tvätt i ren frustration över hur ORIMLIGT lång tid det tar för den här torpaffären att bli klar. Hatar att vika tvätt!!! Vika tvätt toppar min helveteslista över hushållsarbete. Jag har försökt förklara för min sämre hälft att jag blir illamående av att vika tvätt och yrkat på att jag borde slippa för att jag är allergisk. Han skrattade nästan ihjäl sig.

Värst är alla strumpor. Hur är det möjligt att det finns åtta hundra nyanser av svart? Jag borde sätta upp en strumpdetektor innanför dörren som larmar varje gång någon kommer innanför dörren med ett nytt par svarta strumpor. Risken är i och för sig minimal att det kommer några nya tillskott. All världens svarta strumpor finns redan här. Hatar svarta strumpor!!!

Hushållsarbete från helvetet - topp 5
1. Vika tvätt och sortera in den i garderoben.
2. Sopsortera och gå till sopåtervinningsstationen.
3. Sortera in papper i pärmar.
4. Sortera in högen med spelade cd-skivor i sina rätta fodral.
5. Packa upp väskor och sortera sakerna till sin rätta plats.

Hatar hatar hatar att sortera!!!

Mupphushåll.

Otålig

Men ååååååå, Mäklare! Ring nu då och säg att allt är påskrivet och klart! Jag vill börja hoppa och skrika och lägga ut bilder på glasverandan! Jag tyar inte vänta mer!

Anna d'Arc

I höst kommer det en ungdomsbok som ni alla måste läsa. Det är Mårten Sandéns nya bok Anna d'Arc. Apbra. Säljande beskrivning:

Någonstans i Sverige finns en bruksort som sakta håller på att dö. Jobben flyttar till Kina, de utbrända går stavgång längs elljusspåret och i en högstadiekorridor upptäcker den mobbade Oskar att värstingen Anna är vackrast i världen. Anna d’Arc handlar om att leva i en sömnig liten ort, om att gå på högstadiet och slåss i den eviga statusstriden, om att vara utanför, om kärlek, korkade vuxna och en smula revansch.

Jag kan inte sluta tänka på den. Jag tror att jag eventuellt älskar den.

Jag skulle aldrig få för mig att skratta åt handikappade. Aldrig. Never. Ever.

Tänk er en gammal man på permobil. Tänk er en gammal man som inte kan svänga sin permobil i farten utan måste stanna varje gång han ska ändra riktning. Tänk er också att den gamla mannen inte riktigt vet hur man gör när man stannar, utan kör rakt fram tills något tar emot. Tänk er sedan gatorna i Lund med tusentals parkerade cyklar, lyktstolpar, staket och räcken. Placera permobilmannen mitt i härligheten, på väg till affären för att köpa cigg.

Han gjorde entre i mitt liv rakt mot lyktstolpen framför caféet där vi satt och fikade i solen. DUNK! Vi tittade förvånat upp för att se vad ljudet kom ifrån. Shit! En gammal man på Permobil krockade precis med en lyktstolpe! Precis då la Permobilmannen i backen. BEEP BEEP BEEP BEEP BEEP! Permobilen lät som en backande lastbil.

När Permobilmannen backat några meter justerade han ratten och siktade in sig för att undvika lyktstolpen. Började köra i maklig takt. Han missade också mycket riktigt lyktstolpen med en hårsmån. Tyvärr stod det ett räcke i vägen istället. DUNK! Några sekunders tystnad. BEEP BEEP BEEP BEEP BEEP! Permobilmannen justerade ratten. Missade räcket med några centimeter till godo och körde istället rakt in i staketet till en uteservering. DUNK! Tystnad. BEEP BEEP BEEP BEEP BEEP! Nytt läge på ratten. Uteserveringen klarade sig. Det gjorde däremot inte de tio parkerade cyklarna i cykelstället. DUNK! Skrammel. BEEP BEEP BEEP BEEP BEEP!

Efter ungefär en kvart hade Permobilmannen mejat ner det mesta i sin väg och vi såg honom försvinna bakom en byggnad. Ytterligare en halvtimme senare hördes en duns bakom oss. Fem huvuden vände sig om i slow motion mot ljudet.

Permobilmannen (nu med cigg i mungipan) hade precis dundrat rakt in i lyktstolpen. Igen.

...

Jag har fortfarande krampkänningar i magen.

Brandvärnet i Säljeryd

Det känns väldigt tryggt att veta att OM valborgselden skulle råka sprida sig upp i stenmuren och brinna på lite andra ställen än vad den egentligen borde (för åtminstone andra året i rad) - då finns det en actionplan för hur man ska gå till väga i Säljeryd.

Låt storbonden stega fram med vattnet lite käckt på sned på ryggen och titta sedan på när han lämnar över ansvaret till Brandman Bjärbo.

Han klarar släckningsarbetet till och med utan att släppa ifrån sig sin ölburk.

Classy.

En torpare filosoferar

Så, säg mig, vad har ni gjort för kul ikväll då? Kollat lite på tv? Druckit bubbel med polarna? Sköljt flour och noppat ögonbrynen?

Själv har jag skrivit på ett köpekontrakt för världens finaste torp.

Nu ska jag bara hålla andan tills kontraktet landat hos säljarna, deras rader är påskrivna och ingen okänd riking har förstört alltihop däremellan.

Det kommer att bli lite knivigt att hålla andan en hel helg, men tro mig. Jag kommer klara det. Andas är för mesar.

/Lisa Apnervös Bjärbo

Mina nerver

Herregud nu är vi igång och budar på torp igen och jag är livrädd och vill gråta och hetsäter Extra Pastiller med Dragonfruitsmak och om vi inte får torpet så tänker jag dö knall fall och det var bara det hej då.

En stålmormor gör entré

Okej, tuffaste mormorn vinner. Min firar sin 90-årsdag med en vegoburgare framför valborgselden. Vad gör era?