tisdag, oktober 31

Förortsungar makes me cry

Låtom oss - en gång för alla - bara helt enkelt konstatera att jag förmodligen är universums blödigaste person. Det märks särdeles tydligt när jag går på barnfilm med allehanda jobb. Barnfilm! Hallååååå, kom igeeeeeeeen! Skärp mig.

Det brukade vara Kamratposten. Som filmansvarig på KP tar man med sig en filmrecensent i elvaårs-åldern, kryper ihop i biosalongen och agerar vuxet sällskap och ser på ”Lassie”, ”Superhjältar”, ”Dirty Dancing 2” och ”School of rock” till exempel. Inte alltid speciellt bra filmer, nej. Men det hindrar ju uppenbarligen inte det vuxna sällskapet från att sitta och hulka sig igenom biobesöket. I synnerhet ”Lassie” var en lipfest utan dess like. Men jag är rätt säker på att jag lipade i alla de övriga exemplen också. (Och jadå, jag tyckte mig ana att de 11-åriga filmrecensenterna brukade titta lite konstigt på mig, fast jag grät så diskret jag någonsin kunde.)

Ikväll har jag varit på bio med jobbet och sett ”Förortsungar”. Gustav Skarsgård spelar en långhårig hårdrockare. Det var ungefär så långt in i filmen jag kom innan det började klumpa sig i halsen. En långhårig hådrockare! Helt smal med dålig hållning! Å!
Sedan ska Gustav Skarsgård ta hand om en flyktingflicka som blivit av med hela sin familj och bara har Gustav Skarsgård i hela världen. En flyktingflicka! Som utbrister i ett hjärtskärande ”Jag vill stanna här hos dig!” och klamrar sig fast vid Gustav Skarsgårds ben! Å!
Sedan bestämmer sig Gustav Skarsgård för att ansöka om att få bli flyktingflickans fosterpappa. En fosterpappa! Och Gustav Skarsgård som går på möten med socialen och säger att han skulle kunna bli en ganska bra farsa! Å!

Sedan säger socialen ja och Gustav Skarsgård lyfter upp flyktingflickan i luften och snurrar henne runt runt och skriker av lycka och det blir hiphopallsång på slutet.

Jag känner mig helt uttorkad.

måndag, oktober 30

Det finns inga råttor, jag är inte rädd

Jag är stel av skräck.

De senaste dagarna har det pratats om råttor på oroväckande många håll i min närhet. Uppenbarligen har höstkylan gjort att Stockholms alla råttor börjat vakna och mopsa till sig. De finns överallt, och de blir större och större för varje sekund som går. Det går en råtta på varje invånare. Minst.

En tjej hade mött en råtta stor som en liten ponny i sin trappuppgång. En annan hade mött en huggtandad mördarråtta som kunde hoppa flera meter upp i luften när hon gick över Gärdet. En kille berättade om en råtta han sett i Gamla stan. Den var minst lika stor som en älgkalv. Och det bara fortsätter. Den ena historien triggar igång den andra. Vareviga människa går omkring och ruvar på en egen råtthistoria.

Låt mig göra en sak fantastiskt klar här:
JAG VILL INTE VETA!

Råttor tillhör inte den kategori av djur som jag tycker förtjänar att leva. Jag hatar råttor. Jag är livrädd för råttor. Jag börjar nästan gråta när jag tänker på råttor. Och följdaktligen mår jag mycket bättre av att leva i tron om att alla Stockholms råttor är utdöda och att det som prasslar oroväckande i löven bara är vind eller eventuellt en eller annan söt liten kanin.

Capice?

lördag, oktober 28

Största kulturkrocken

Det sägs en hel massa saker om Stockholmare. De är otrevliga. Stöddiga. De pratar i mobiltelefon jämt. De springer till tunnelbanan som vore det ett sprintlopp fast det går en ny tunnelbana om kanske två minuter. Och allihopa hatar de Göteborg. Yada yada yada.

Jag håller inte med. Jag tycker att Stockholmare är snälla och söta och supertrevliga. Men det finns en sak jag hänger upp mig på. Som jag inte för mitt liv kan förstå. En världsmästarkonstig grej.

Stockholmarna vet inte vad en filidutt är.

När man utbrister i ett spontant ”Halledudane, vad jag är sugen på en filidutt!” på sitt kontor här vänder sig alla blixtsnabbt om och glor så ögonen nästan poppar ur skallen. ”Vad sa du att du var sugen på sa du? Fili-vadå? Det låter som ett konstigt folkslag någonstans.”

Arma Stockholmare. Ni anar inte vad ni gått miste om!

En filidutt är världens godaste lösgodis. Kostade 50 öre i Fagrabäckskolans caféteria. Hårda runda bruna kulor. Salt pulver på ytan. Söt banansmak när man fått bort det salta. Och surt pulver inuti.

Efter två och ett halvt års letande har jag nu hittat två ställen som säljer dem i Stockholm. Det ena är Ilhan Svea Godis på Sveavägen 74. Det andra är Videomix på Odengatan.

Jag tackar allehanda högre makter för detta.

För det ska gudarna ska veta.


En flicka behöver sina filidutter.

fredag, oktober 27

Expressens vilja min lag


Krav, krav, krav. Och ni menar alltså att ni tänker släpa ut alla som inte lyder i den här blåsten och surra fast dem vid ett träd och kasta bajs och stenar på dem? Ååååå! Jag SKA väl då. Men jag vill faktiskt inte egentligen.


Nej, vi har inga hemligheter för varandra

Jag skulle bara låna Gustavs telefon och kopiera över några av telefonnumrena i hans kontaktbok. Det var allt. Och det började så bra: Jag hittade nästan alla mina kompisars nummer i hans telefon. Joel, Karin, Ulrica, Magnus, Per, David. Inga smeknamn. Inga tokroliga omskrivningar. Bara oldschool namn. Jonas, Lovisa, Hanna, Helen, Eric, Linda.

Jag knappade och knappade. Kände mig mycket nöjd och rofylld.

Och så kom jag till bokstaven Y. Där fanns två poster:

Ylwa och Yxmördaren.

Hmm...

Ylwa känner jag ju. Men att min kille skulle gå och bli bundis med en yxmördare?

Faktiskt inte vad jag hade väntat mig ändå.

Bring it on, stormen!

Nu är jag beredd. Täcke, raggsockor, tekanna och filmer i en trave bredvid sängen. Come on, stormen! Blås du bara. Ofta att jag bryr mig.

torsdag, oktober 26

Och det regnar

Idag är en sådan där dag då jag bara vill gråta. Rör ni mig så skriker jag. Jag menar det.

onsdag, oktober 25

Everybody in the house of love

Vad är det jag hör om att det är trendigt att dricka shots igen helt plötsligt? Mina öron trillar nästan av i ren förskräckelse.

Sist jag var i kontakt med shots var förra sommaren i Sunny Beach, Bulgarien. Och då var jag ändå på behörigt avstånd. Tänk dig in i följande scenario: Bästis-Karin och jag sitter på hotellbalkongen och sippar rödvin och diskuterar Litteraturen & Livet. Plötsligt vinglar en människoliknande skepnad in över gårdsplanen. Han kryssar fram och tillbaka mellan solstolar och gårdsbelysning. Viftar med armarna upp mot balkongerna. Skriker sedan (på svenska, givetvis):

- WÖOWÖOWÖO, VI DELADE PÅ 40 SHOTS!!!

Sedan stupar han bakom polen och försvunner ur vårt synfält. Efter några minuter sträcker han upp en näve i luften och viftar lite tafatt.

- FAN VAD COOLT.

Jag vet inte jag. Jag går med på att det VAR coolt. I tidernas begynnelse: Hot shots med Galliano och grädde. Geléhallonrosa små luringar. Turkisk peppar. Polkagris. Eller (och det här var min favvo) blåbärssoppeshots toppat med vispgrädde. Den lite tokroliga touchen över en shotsbricka.

Och nu är ni redo för revival, säger ni?

Tja, ja, jo, varför inte?

Får jag ha hiphopbyxor bak och fram, sprayad snedlugg och digga till East 17 också så är jag på.

Något roligt

Det är på tiden att jag skriver något roligt här, eller hur? Jag känner hur ni flåsar mig i nacken. Och jag skulle gärna gjort det, om det inte hade varit för att min hjärna består av havregrynsgröt och fluff för tillfället. Tuff skit, kompisar.

Nu ska jag eventuellt injicera red bull rakt in i självaste aortan.

måndag, oktober 23

My precious

Jaha. Det är inte riktigt klokt vad fattig man kan göra sig själv. Klick klick, sa det bara. Jag vet inte hur det gick till.

Storasyster ser dig

Det här med statistikräknare är ju verkligen obehagligt. Jag vet allt om er, kära läsare. Allt! Just nu vet jag till exempel att minst en person från Stockholm är inne och läser på den här bloggen. Jag vet också att det varit personer från Sölvesborg, Skåne, Huskvarna och Uppsala här och kikat alldeles nyss. Jag vet att ni googlar på "canneloni macaroni" och hamnar här. Jag vet vilka som länkar hit och vilken länk som genererar flest besökare (tack ska du ha, Silverfisken). Jag vet vilka av mina inlägg ni läst mest. Och hur länge ni stannar på sidan.

Inget undgår mitt allseende öga.

Jag ser också att det är någon på Räddningsverket i Rosersberg som är här och hälsar på lite titt som tätt.

Jag säger hej till min lillebror.

Storasyster ser dig.

Årets Augustnomineringar

Jag tror jag eventuellt tänker lite för mycket på barnböcker. I natt vaknade jag med ett ryck. Jag vill ha alla rätt! Jag måste gissa rätt! Vilka sex böcker kommer bli nominerade till Augustpriset, hallåååå, vilka kommer det bli?!? Jag vände och vred mig i sängen. Klurade till sist ut en tipsrad som jag kände mig nöjd med. Övertygad om att jag skulle ha sex rätt travade jag glatt iväg till presskonferensen. Jag hade inte sex rätt. Jag hade fyra. Jag missade Per och Frida Nilsson i min tipsrad. Men jag är ändå rätt nöjd.

Och de nominerade är:

Alla små döda djur - Ulf Nilsson & Eva Eriksson.
Firman Begravningar AB rycker ut för att hjälpa alla stackars döda djur som ligger på marken. En gräver, en annan skriver dikter och en tredje gråter. Fin bilderbok om död och begravningar.
Svenne - Per Nilsson
Sorglig och politisk ungdomsbok om en kille på glid som hamnar i händerna på en karismatisk ledare för ett nytt nationalistiskt parti.
Tusen gånger starkare - Christina Herrström
Apabra ungdomsbok om roller i högstadiet som jag redan tjatat hål i ögonen på er om.
Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket - Gunnar Ardelius
Skitlång titel, skitbra bok. En sjuttonårig kärlekshistoria mellan Betty och Morris så fin så man nästan lipar.
Lill-Zlatan och morbror Raring - Pija Lindenbaum
Lill-Zlatan heter egentligen Ella, och hon älskar verkligen sin morbror Raring. Men när morbror kommer hem med en ny vän som heter Steve blir Ella sur. Morbor Raring är hennes! Ingen annans! Proffs-Pija Lindenbaums senaste proffsiga bilderbok.
Hedvig och Max-Olov - Frida Nilsson
Det Hedvig önskar sig mest av allt i världen är en häst. Så får hon en åsna. Herregud, hur ska hon kunna säga det här till de tuffa tjejerna i klassen? Rolig bok för barn i 6-8 årsåldern.

Och jadå, jag inser att det här nörderiet har passerat alla rimliga gränser för länge sedan. Men om ni nu ändå läst så här långt så kan ni ju lika gärna traska in i tippningsträsket ni också.

Vilken bok tror du vinner?

söndag, oktober 22

Den stora bokhyllerevolutionen

Jag kände det redan när jag vaknade i morse: Den stora bokhyllerevolutionen är här! I veckor har jag känt hur den har närmat sig. Jag har fasat. Jag har förberett mig noga genom att klura ut kreativa lösningar. Jag har frigjort utrymme under sängen. Och nu var stunden kommen. Det skulle det stuvas om i hyllan. Jävlar i min lilla låda vad det skulle stuvas!

Bort med onödiga saker. Effektivisera förvaringen. Stapla pocketböckerna på varandra. Tryck ihop. Rensa ur. Släng bort. Jajemän, ser ni! Alla de travar med böcker som stått staplade i olika konstiga hörn i lägenheten skulle farao få plats i hyllan. Och det skulle dessutom bli plats över för kommande hemsläp från jobbet. (Och med hemsläp kanske ni menar något helt annat. Men jag syftar på böcker i kassar. Det gör jag faktiskt.) Ojojoj, vad mycket plats det skulle bli över!

Ladadiladida.

Nu har det stuvats i flera timmar. Och jag vet inte jag. Staplarna från alla konstiga hörn i lägenheten är förvisso borta. Men plats över?


Tja, eventuellt kan man väl få en en pekbok strax ovanför den där högen med Britta & Silver-böcker. Det kan gå.

Robomopp, sa du?

Igår var jag i Uppsala och drack vin med min före detta kombo Ylwa. Hennes senaste inköp var två katter och en Robomopp. Katterna är helt vanliga husdjur. En Robomopp är en golvmopps-robot. Som åker omkring på golvet och samlar upp dammet som katterna genererar. När Robomoppen stöter emot en vägg ändrar den riktning.

Jag kan inte riktigt komma över det här. Det slår liksom allt annat jag sett i städväg. Till och med mammas dammsugare som hon bär som en väska på ryggen medan hon dammsuger. Och den är ändå något i hästväg.

Vid närmare eftertanke...


Det kanske inte är någon större katastrof att vara en mobiltelefon kort? Nummer och sms och bilder är visserligen för evigt borta. Men å andra sidan blir man ju så illa tvungen att köpa en ny lur. Excellent! Livet känns med ens en gnutta mer spännande igen.

lördag, oktober 21

Cause I'm a klantskalle, yes I am

Men å, var är min mobiltelefon? Inte i väskan och inte i jackfickan och inte någonstans. Som jag ser det finns det nu ungefär fyra alternativ.

1. Exet har blivit kleptoman. (Han hade faktiskt fått en irriterande repa i sin egna telefon. Kanske han kände ett starkt behov att sno min? Fast den har ju minst 43 repor och är ful. Håller inte i rätten.)
2. Någon annan har blivit kleptoman. (Nä. Sådant händer bara på film.)
3. Jag la mobiltelefonen på bordet, och gick därifrån. Utan telefonen. (Det verkar väldigt genomtänkt, ja.)
4. Telefonen var så gammal och trött att den dog, kremerades och spreds för vinden under tiden som jag helt oanandes sippade apple martini. (Konstigare saker har väl hänt.)

Oavsett fantastiskt tröttsamt. Spöstraff. Det är vad jag förtjänar.

Så dags

Nu har jag druckit drinkar med mitt ex. Vi kom mycket bättre överens än vad vi någonsin gjorde när vi var ihop. Vi gillar till och med samma slags datorer. Sällsamt.

torsdag, oktober 19

Dör jag av en elchock nu så dör jag i alla fall lycklig

Man skulle ju kunna tappa upp varmt vatten i badkaret, släpa fram en pall till badkarskanten, ställa sin bärbara dator på pallen och trycka på play. Prison Break och spa exakt samtidigt. Bara som en tanke?

Dagens tips

En gång köpte jag ett läppsyl i Kanada. Det var smaksatt. Smaken var "Popcorn med smörsmak". Det kan mycket väl ha varit det äckligaste någonsin. Om ni kan undvika att komma i närheten av ett sådant läppsyl så tycker jag ni ska det. Det vara bara det.

Från A till Ö

Blev utmanad av lillebror. Förra gången han utmanade mig svarade jag inte. Jag skäms lite. Så, nu kör vi.

A is for age: 26
B is for booze of choice: Rosa bubbel.
C is for career: Jag försöker avancera lite hit och dit på alla fält som har med barnböcker och journalistik att göra.
D is for your dad's name: Bo Ronny. Nä. Det blir aldrig tråkigt.
E is for essential items to bring to a party: Pommes Frites-spelet. Tänk dig en pommes frites-kartong i plast med 19 lösa plast-pommes och en pommes fastsatt med en fjäder i botten. Låt festdeltagarna rycka en pommes i taget ur kartongen. Den som råkar ta den fastsatta pommesen orsakar en pommes frites-explosion. Iiiiii!!! Funkar varje fest.
F is for favourite song at the moment: ”Daydream” med Lovin Spoonful.

G is for favourite game: Fotboll om jag slipper spela själv. Jag är förtvivlat dålig. Det är inte bara som jag säger.
H is for home town: Born and raised in Ingelstad, Småland. Sedan avancerade familjen ytterligare en bit ut i intet till Säljeryd.
I is for instruments you play: Jag är övertygad om att jag skulle vara en hejare på bas eller trummor. Men jag klinkar bara lite skolbokspiano.
J is for jam or jelly you like: Jordnötssmör räknas lätt.

K is for kids: Nej, jag har inga. Men jag har ett barnboksbibliotek och en barnvagn. Räknas det?
L is for living arrangements: Sambo i en tvåa med randig vägg på Hägerstensåsen.
M is for mother's name: Lena Cecilia.

N is for name of your crush: Jake Gyllenhaal eller Gustav? Jake Gyllenhaal eller Gustav? Jake Gyllenhaal eller Gustav? Tricky.
O is for overnight hospital stays: Nä. Jag är inte den sjuka typen.
P is for phobias: Råttor och älgar.
Q is for quotes you like: Doh!
R is for relationship that lasted the longest: Snart fem år.
S is for sartorial style [ung; hur går du klädd]: Snyggt, så klart. Klänning och stövlar är finast.
T is for time you wake up: 06.30. Fy fan.

U is for underwear: O, ja. Helst färgglada.
V is for vegetables you love: Sparris.
W is for weekend plans: På lördag ska jag till Uppsala och dricka vin med Ylwa som jag brukade bo ihop med för fem år sedan. Vi kallade vår lägenhet för ”Cynismens högborg” och såg på svartvit film och hade papiljotter i håret. Det var tider det.
X is for x-rays you've had: Några stycken på mitt ben sedan jag slängt mig ner för en trappa på en midsommarfest för fyra år sedan. Det var inte brutet. Men det gör fortfarande ont ibland.
Y is for yummy food you make: Risotto och potatismos. Försök slå mig på det om du kan.
Z is for zodiac sign: Oxe.

Å är åt dem du vill skicka listan vidare till: Hmm... jag drar till med Rosa bloggen, tror jag.
Ä är för älsklingstrend: Jag hade ett lyckorus hela sommaren över alla fina 50-tals modeller på klänningarna överallt. I höst älskar jag A-linjeformade kappor. Så jävulens snyggt.
Ö är för en önskan just nu: Semester. Sömn. Semester. Sömn. Semester. Sömn. Semester. Sömn. Och fyra hundra avsnitt av Grey’s anatomy på raken.

Mina nya bästisar - Judith & Bertil

Känner ni det i luften? Igår startades en ny tradition. I mitt huvud har den ungefär samma betydelse som julfirande eller det här med att springa runt en stång och akta sig för den björn som sover kring midsommar. (Flashback! Sist jag lekte Björnen Sover så vaknade björnen och var oförskämt pigg, fast klockan var tusen. Han tog sikte på en av festdeltagarna som ängsligt började kuta iväg sitt snabbaste. Björnen efter. De stannade inte förrän de var i grannbyn. Det blev en väldigt utdragen lek. Man borde kanske fundera på att sätta upp gränser för leken innan man börjar nästa gång. Slut på flashback.)

I alla fall. Den nya traditionen går ut på att Gustav och jag äter middag med bästis-Karin och bästis-Eric på världens trevligaste ställe (jag menar verkligen VÄRLDENS TREVLIGASTE!) ”Judith & Bertil” en gång i månaden. Ena månaden bjuder vi. Nästa gång pröjsar de. Varje gång måste man äta den vita chokladmoussen till efterrätt och säga ”Det här är typ det godaste jag ätit, någonsin!”

Traditionen har hittills varit vid liv i två månader. Jag har redan börjat fantisera om den dag då vi kan ringa till restaurangen och boka bord utan att presentera oss.

- Hej, det är jag. Klockan åtta. Vanliga bordet.

Mmmm... traditioner. Vilket fantastiskt, fantastiskt påhitt. Speciellt när man får regissera dem själv.

onsdag, oktober 18

Väldigt Viktig Fråga

Ni chockerar mig, kamrater! Om ni får välja vilken veckodag ni kan identidiera er med så väljer de flesta TORSDAG! En helt bortglömd liten veckodag. Intressant. Väldigt intressant. Kanske man borde skriva en avhandling om. Eller inte.

Efter de senaste dagarnas avgående ministrar och diskussioner i kommentarerna på den här bloggen uppmanar jag er nu till att tycka till om vem som egentligen borde styra det här landet. Kungen, Silvia, Håkan Mild, Stefan Rehn, Fredrik&Filip och Hey Baberiba-gänget är förslag jag snott från era funderingar. Det är inte klokt vad ni är kreativa!

Du hittar omröstningen om du scrollar och glor intensivt åt höger.

tisdag, oktober 17

Dräp dem du bara

Barnbokslunch på Natur & Kultur. Jag pratade synd. Philip Reeve pratade engelska. Han pratade i och för sig om sin bok "De vandrande städerna" också, men jag tänkte mest på hur fint det är med engelska. Mmm... engelska. Jo, en sak till tänkte jag på. Samtalsledaren ställde en klurig fråga till Philip.

- Varför är alla barn i äventyrsberättelser jämt föräldralösa?

Philip Reeve rynkade sin engelska panna lite och rättade till tweedkavajen.

- Men vad tror du?!? Man är så illa tvungen att ta död på föräldrarna. Annars hade de aldrig låtit barnen vara ute på äventyr.

Rolig kille i all sin engelskhet.

måndag, oktober 16

Två nere, bara tjugo kvar

Well well, ska det gå i den här takten så har vi snart ingen borgerlig regering kvar. Fattar inte vad jag oroade mig för. Jag utgår från att det funkar exakt som i tv-spelen. Om man inte hinner fixa nya gubbar innan alla dör så blir man game over och då är det det röda lagets tur igen. Right?

Go, drevet!

söndag, oktober 15

Inom en tvåårsperiod

En del människor gör saker direkt när de tänkt tanken. Andra gör det inte. Låt oss bara helt enkelt konstatera att min kille (I love you! I love you!) tillhör den senare kategorin. Ett av hans favorituttryck är: ”Inom en tvåårsperiod tycker jag att vi ska XXX”. Han vet inte om att jag har genomskådat det här, men det han egentligen menar är: ”Någon gång i framtiden (så långt fram i tiden som ingen av oss kan föreställa sig) skulle vi eventuellt kunna XXX. Dit är det tusentals år och vi behöver inte bekymra oss om de här sakerna ännu, right honey?”

Sedan vi träffades för mer än fyra år sedan har använt sig av uttrycket mycket flitigt. Inom en tvåårsperiod ska Gustav ska sluta röka. Vi ska skaffa barn. Köpa ett torp. En lägenhet (gärna på Mariatorget). Åka på vår långresa till Asien. Fixa våra karriärer. Köpa bil. Ha gemensam semester. Förlova oss. Gärna gifta oss också för den delen. Det är inte helt säkert, men jag tror att han kan ha sagt att han ska börja ställa upp skorna på skostället också. Inom en tvåårsperiod i alla fall.

I förrgår kunde jag inte hålla mig längre. När han sa att vi skulle flytta från den här lägenheten ”åtminstone inom en tvåårsperiod” så råkade jag eventuellt fnissa väldigt rått. Gustav såg helt oförstående ut.

- Vad skrattar du åt?
- Dig.
- Vad har jag sagt?
- Du sa ”Inom en tvåårsperiod”.
- Vadårå?
- Vet du inte om att det bara är ett uttryck som du använder när du menar att något eventuellt kan komma att ske i framtiden, men att det är det en evighet dit? Det har aldrig någonting med två faktiska år att göra när du säger så.
- Har det inte?
- Nä.
- Har du bevis för de här anklagelserna?
- Ser du några bebisar i den här lägenheten?

Moahahaha, jag ser inget slut på hur roligt det här kan bli. I fortsättningen har jag det perfekta svaret på allt eventuellt tjat. Vill du att jag ska börja sopsortera bättre och sluta slänga saker i vasken, sa du? Jag lovar, söthuvud. Inom en liten tvåårsperiod, så. Vänta du bara.

Plötsligt vänder det

Jodå.

Ny klänning, nya stövlar och glas med vin på olika barer kirrade givetvis biffen.

Idag jobbar jag i pyjamas från sängen.

lördag, oktober 14

Med ful logga på mitten

Vad är det med den här dagen?

Vi har tillbringat tre timmar på samma café med att stirra ut i luften och sucka segt mellan varven och gäspa som omväxling när vi tröttnade på suckarna. Och fyllt i test från senaste VeckoRevyn. Vad gör man inte.

Först skulle vi ta reda på om vi var vuxna (läs: tanter). Jag vann vuxenpoängstävlingen (det föll på att jag BRUKAR åka på konferens). Bästis-Karin kom ett poäng efter. Fast vi var ändå inte det minsta tantiga. Väldigt ungdomliga, faktiskt. Yey!

Sedan skulle vi kolla om vi hade kontroll på vår ekonomi. Gustav hamnade i kategorin: "Hallå, skärpning! Du har helt tappat kontrollen!" Karin och jag var skötsamma.

Sedan skulle vi kolla vilket yrke som passade oss. Karin fick dagisfröken och funderade på att dö på fläcken. Jag fick designer, journalist, författare eller konstnär. Jag tror att jag eventuellt ljög lite på frågorna.

Sist kollade vi vilken väska vi var. Vårt mål var att försöka undvika bli den slitna tygpåsen till alla pris. Det gick sådär. Och eftersom vi medvetet valde oärliga alternativ på nästan alla frågorna så kan man förmodligen konstatera med största säkerhet: Vi är tygpåsar. Vi är så sjukt mycket tygpåsar. Förmodligen från något mossigt bibliotek eller så.

Jävla skitdag.

I så fall vill jag ha en Mc Chicken.

Gustav tillbringade fredagkvällen med en livskris. Sedan fortsatte han natten med att drömma om att han jobbade på Mc Donalds. När jag (OBS! Mycket kärleksfullt!) försökte väcka honom i morse viftade han brutalt undan mig med handen.

- Stör mig inte. Det är mycket att göra i kassan just nu.

torsdag, oktober 12

Höstens frissa


Hmm... Page, alltså. Tja. Man vill ju vara het. Men jag vet ändå inte. Tänk om jag ångrar mig? Och hur ska jag göra med färgen? Jag är lite sugen på att färga mörkt. Men förra gången jag försökte det blev håret blått. Det var fult. Jättejättefult. Nästan lika fult som när jag hade missfärgat grönt hår av koppar i vattnet. I båda fallen var lösningen att färga håret rött. Sedan blev det blont igen. Jag är lite som en levande regnbåge.

Hjälp. Ge mig vägledning. Jag behöver er. Vad som helst kan ju uppenbarligen hända.

Den svenska hösten - en grotta

Idag har jag varit en sväng ute på Arlanda. Jag tog Arlanda Express tillbaka. På väg in i tåget blev jag knuffad av en tjej i fem-årsåldern och hennes lillebror med stubblugg som hade extremt himla superbråttom ombord.

- ETTA SITTA VID FÖNSTRET!!!

Tjejen vann (som storasystrar gör). Hon slängde sig belåtet ner vid fönsterplatsen och tryckte näsan mot rutan. Men ju mer hon tittade, desto mer förbyttes hennes segerleende mot en mycket trumpen min. Efter några minuter började hon gråta. Efter ytterligare några minuter bölade hon på full volym. Trött mamma suckade och strök dottern över håret.

- Vad är det, älskling?
- VARFÖR KÖR TÅGET I EN GROTTA?!? JAG SEEEER JU INGET!! JAG HAAATAR GROTTOR!

Trött mamma suckar ännu mer.

- Det är ingen grotta, älskling. Det är bara den svenska hösten. Framåt maj kanske du kommer se något igen. Okej?

onsdag, oktober 11

Kulturministern, watch out!

Fick ett mail vid lunchtid.

"Baby! Med tanke på dagens skandaler har jag precis anmält TV-innehav. Nu betalar även vi licensen. Tänkte också höra av mig till Fredrik R och säga att jag finns tillgänglig om han behöver mig som kulturminister i framtiden. Vad tycks? /G"

Där ser man. Betyder det att vi kan börja öppna dörren när någon ringer på dörrklockan i fortsättningen då?

Spännande.

Sverige - Island 2-1

Nu vill jag hångla lite med Källström och Chippen också. Minnet av synttofsen må fortfarande göra mig stel av skräck - men det var trots allt ett snyggt mål.

tisdag, oktober 10

Mello 2007

Så var bidragen inför nästa års melodifestival uttagna, och cirkusen är igång igen. Regina Lund har ett bidrag med. Det heter "Rainbow star". Det hade mitt bidrag också hetat om jag hade fått skicka in ett som 11-åring. Det var ungefär i den vevan jag hade en lådbil som hette Rainbow.

Jesus.

Jag stör mig lite i förskott härnurå.

måndag, oktober 9

Piskstraff, era jävlar!

Vi ägnade lunchen på jobbet åt att lista störande beteenden som jag och mina två kollegor tyckte skulle resultera i piskstraff. Vi blev argare och argare. Nu cirkulerar listan runt i våra mailboxar och fylls på när vi blir irriterade. Perfekt ventil. Kolla själva.

Plågsamma piskstraff borde utdelas till alla som:
1. Spontant brister ut i körsång i olika stämmor och blickar upp mot skyn och sjunger sitt finaste utan att någonsin inse att det finns en tid för att HÅLLA KÄFTEN!
2. Kryddar all sin mat med kryddpeppar när alla vet att kryddpeppar är den äckligaste kryddan EVER!
3. Känner att de måste undervisa i köket. "Jaha, så du skär tomat så! Jag har annars ett annat tips på hur du kan skära tomaten lite bättre." JAG KAN SKÄRA I DIG OM DU INTE PASSAR DIG JÄVLIGT NOGA!
4. Är hantverksnördar och inte inser att det finns en gräns för vad som är okej att göra själv. Att tälja alla köksredskap i trä är WAY BEYOND den gränsen. Vitlökspress i trä, sa du? FREAK.
5. Åker till ett land långt bort och rynkar på näsan åt allt som är "turistigt". Ta en titt i spegeln. Är du inte turist själv KANSKE?!?
6. Tvångsmässigt måste tala om det latinska namnet på alla blommor man ser på stan. Kallade du den för gullum vivum, sa du? Då tänker jag kalla dig för STÖRANDUM IDIOTUM, om det är okej.

Arg är lätt min roligaste känsla. Vi blev på jättegott humör.

Tusen gånger starkare - Facit

Jag gnuggar händerna i ren förtjusning över att min teori stämde. Ni kunde inte gissa vad boken handlar om. Den handlar nämligen varken om ätstörningar, mobbning, kvinnlig hud, fosterföräldrar, sprit/drogproblem, pubertet eller fucking Åmål. Och den handlar inte om någon som har ramlat och brutit foten heller.



Den här boken handlar om Signe som går i nian. Signe är blyg och tyst och vågar inte ta så mycket plats i sin klass som styrs med järnhand av de stökiga killarna. Men så kommer Saga som ny elev till klassen. Saga känner inte till de sociala koderna och går emot alla oskrivna regler. När killarna vägrar räcka upp handen i klassrummet gör Saga likadant och gapar svaren rakt ut. Till en början är lärarna förtjusta. ”En stark tjej! Vad bra! Du får föregå med gott exempel för de andra tjejerna i den här klassen. De är så svaga.” Men när Saga vinner över alla tjejerna på sin sida och de slutar var tysta och snälla och bestämmer sig för att de har lika mycket rätt att ta plats som killarna – då tycker inte lärarna det är så lattjo längre. Då blir det kaos och krig i skolan. Och killarna flippar ut totalt när Saga påpekar orättvisorna i klassen. ”Jävla gnällkärring, har du mens eller? Sluta tjata!”. När boken slutar har Signe insett att det finns en annan Signe någonstans därinne i henne. En som är tusen gånger starkare.

Boken är en spark i magen på hela det svenska skolväsendet och alla som pratar om jämlikhet och lika villkor i fina ord men egentligen tycker att det är rätt bekvämt så länge tjejerna håller sig tysta och snälla och plockar undan efter killarna när bildlektionen är slut. Christina Herrström verkar ha hamrat på tangenterna i totalt raseri, och det blir en ganska svart/vit skildring. Men ändå så in i bänken bra. Och viktig. För hur ogärna man än vill det så finns det massor av det där man känner igen sig i. Eller börjar tänka på.

Slut på jättelång utläggning, ursäkta ordsvadan.

Oavsett. Ett väldigt konstigt omslag. Det känns så urbota korkat att sätta en lättklädd, passiv tjej med massa bar hud på den här boken. Jag hoppas nästan att den som tog beslutet inte hade läst boken innan. Annars är det farao för sorgligt.

söndag, oktober 8

Läskigt

Om man är törstig och inser att man har god läsk i kylskåpet och dricker den läsken, då blir man ännu mer törstig efteråt och då vill man dricka ännu mer läsk. Jag tror läskföretagen har lagt törstmedel i all läsk. Typiskt min jävla otur att jag går på det.

Tusen gånger starkare

Nu blir jag så där omslagsupprörd igen. Snart gör jag det till en stående punkt på den här bloggen. Jag FATTAR verkligen inte varför bokmänniskor förstår hur viktigt det är med snygga och bra omslag till böcker. Idiotas.

Jag har ganska nyss avslutat en av de bästa ungdomsböckerna jag läst på mycket länge. "Tusen gånger starkare" av Christina Herrström. Den är så bra och upprörande och viktig att jag med våld skulle vilja tvinga alla som har med ungdomar att göra (speciellt alla högstadielärare) att läsa den. Och den borde delas ut i alla skolor. Och tryckas upp på affischer i tunnelbanan. Och läsas in på ljudbok som sedan ska spelas upp i högtalare på varenda torg i varenda stad. Så bra är den. Mest tänkvärda bok jag läst på evigheter. Superlativ, superlativ, superlativ.

Men så var det omslaget. Förvisso snyggt, men goddag yxskaft. Säger inte ett smack om boken.



Bara som en liten rolig gissningstävling så här på söndagen: Titta på omslaget och chansa. Vad tror du att boken handlar om?


Facit utlovas inom kort.

Uppdatering: Nu kan ni kolla in facit!

Där kan du sitta och tjura Zlatan

Man blir ju kär i svenska fotbollslandslaget när de spelar så där fint som de gjorde igår. 2-0 mot Spanien. Marry me Elmander! Kan också tänka mig att hångla lite med Tobias Linderoth bara för att han nickade bort den där bollen på mållinjen så snyggt. Och Allbäck! Och Petter Hansson! Och Rami Shaaban! Och Fredrik Ljungberg!

Söthuvuden.

När matchen var slut försökte vi gissa tidningsrubrikerna. Vi var överens om VERSALER. Jag var rätt säker på att det skulle bli ett himla lattjande med spanska ord. Jag la mina två gissningar på:

1. Någonting med OLÉ OLÉ.
2. AMEN, ALLBÄCK!

Jag har inte hittat dem i en endaste tidning än så länge, men det gör inget. Jag är sjukt nöjd ändå. Och det var ju ändå ganska nära. Tidningarna skriker på sportsidorna:

EL MANDER!
EL MACO! (undrar om Marcus Allbäck gillar sitt nya smeknamn?)
VIVA EL MANDER!
EXCELLENTE!
MAGNIFICO!
SPENDIDO!
BELLISIMO!

Bra så.

lördag, oktober 7

Släng dig i väggen filmjölk

Det är lördag och snart ska jag betala dyrt för att äta mat till frukost. Stekt potatis och äggröra och pannkakor och så. Jag älskar att äta mat till frukost. Jag skulle gärna vilja äta bacon och stekt potatis och croissanter till frukost vareviga dag. Eventuellt måste jag slänga ut vår lägenhet på bytesmarknaden och försöka byta till mig ett mitt ett hotell.

Jodå. Det kan gå.

fredag, oktober 6

Barnens Bokklubb börjar blogga

Alla ni som alltid har drömt om att få grotta in er ordentligt i barn- och ungdomslitteratur kan ju titta in på Barnens Bokklubbs Blogg i fortsättningen. Jag är bloggansvarig. Uppenbarligen också jävligt lycklig över det om man ska tolka presentationsbilden. Och nu tänkte jag skriva att jag lovar att kämpa med näbbar och klor för att hålla de skyhöga pretantionerna på en rimlig nivå.

Men nej.

Det lovar jag inte. Det får bli precis hur nördigt det vill.

Skål för litteraturen!

onsdag, oktober 4

Ja men då så

- Du, Gustav?
- Mmm?
- Hur känner du inför att bli min privata barnboksdvärg?
- Pfff!
- Va?
- Du har lök i håret.

Höj och sänkbart BORD, sa ni?

Nu när man tänker på det så ska vi faktiskt strukturera om på kontoret snart. Jag har ett starkt minne av att någon tryckte en Ikea-katalog i handen på mig häromdagen och uppmanade mig att (jag citerar) "välja ut vilka möbler som behövs". Som jag ser det finns det inga begränsningar i den meningen.

Så om jag råkar känna att jag behöver jobba i en säng (gärna justerbar så man kan hissa upp den i sittläge med en fjärrkontroll som de gör på reklamen i tv) med ett stort fluffigt duntäcke och många kuddar så borde det verkligen inte vara några problem. Right?

Känner också starkt behov av ett badkar på kontoret. Jag läser så bra i badkar.

Sedan får jag se lite.

Om jag känner att det finns utrymme för ytterligare utsvävningar så ska jag försöka ordna ett inspirationsrum för mina barnboksdvärgar också. Jag tror de skulle jobba bättre om de fick hoppa studsmatta och bygga med klossar lite emellanåt.

Efter det får jag nog ligga lågt ett tag. Jag är ju ändå nyanställd.

Gärna raggsockor också

Undrar om det är ett trötthetstecken när man sitter på jobbet och tänker att livet skulle kännas mycket bättre om man bara fick jobba i pyjamas insvept i ett duntäcke.

tisdag, oktober 3

Konstigt folk, hippies och högstadium

Jag läser en massa böcker som utspelar sig på högstadiet. Och då kommer man ju på ett och annat. Till exempel: Högstadiet är helt klart all time high på underliga miljöer att vistas i.

När jag gick på högstadiet var jag hippie. Jag hade vinröda, utsvängda manchesterbyxor, kofta med hål på armbågarna och ett peacemärke i silver hängande runt halsen. Hela mitt rum vilade i ett moln av rökelse. Jag låg i min säng och tyckte världen var orättvis till John Lennon och när jag tillfälligt slutade göra det så hände det att jag och min kompis Malin tittade igen och igen och igen på filmen om The Doors.

På vår skola fanns det hippies, kickers, kickersbrudar, bönder, punkare, hårdrockare, poppistjejer, sportmänniskor, töntar och skejtare. Man valde det konceptet som passade någorlunda, och sedan gick man helhjärtat in i sin roll. Ingen kom undan.

Jag var hippie i ungefär två år.

Sedan köpte jag Filippa K- jeans och började gymnasiet och blev ihop med en hårdrockare.

Och det gick ju också bra.


People are strange - The Doors

måndag, oktober 2

De kan bo under soffan

I mitt nya jobb ingår det att läsa alla landets barnböcker. Jag skämtar inte. Det är sant. Alla! Jag kommer inom kort vara värsta proffset på barnböcker. Jag kommer också inom ännu kortare att vara tvungen att upprätta en stab med dvärgar i små färgglada hattar som läser böcker på löpande band och levererar fullständiga men kortfattade recensioner åt mig när jag knäpper med fingrarna.

Som jag ser det är det den enda hållbara lösningen.

Imorgon baby. Då ska vi prata om samhälleliga strukturer, socialt patos och om det möjligen finns liv efter döden.

Vi såg ”Before Sunrise” från 1995 igår. En ung och mycket sluskig Ethan Hawke träffar en ung och mycket fult klädd Julie Deply av en slump på ett tåg. Han övertalar henne att stiga av med honom i Wien. De tillbringar en natt i staden tillsammans innan de skiljs åt. Och jävlar i min lilla låda vad de hinner snacka under den natten!

De avhandlar ämnen på löpande band. Religion. Feminism. Barndom. Förhållanden. Terapi. Filosofi. Konst. Spåkvinnor. Fördomar. Föräldrar och Döden.

När eftertexterna rullade hade jag ångest. Det senaste dygnet hade jag och min kille visserligen pratat en hel del. Men det var inte alls samma tyngd i våra samtal. Våra samtal hade mer rört sig kring Barrundor, Småkakor, Krigsspel på datorn, Surroundljud, Pinsamheter och Läsk.

Kändes inte så himla fräckt i jämförelse.

Å andra sidan var det ju ganska många timmar kvar till solen skulle gå upp. Om vi ansträngde oss riktigt ordentligt skulle vi nog kunna fixa till statistiken lite. Intellektualisera upp oss några snäpp.

Rätt bra idé, faktiskt.

Borde man kanske satsa på.

But then again...

Man kan ju sova också.

söndag, oktober 1

Väldigt Viktig Fråga

Om min blogg vore Beverly Hills skulle den till största delen vara fylld av Brendor och Andreor. En och annan Brandon också. Bara 7 % av er är Dylan. Men så är han också unik i sitt slag.

Nu finns det en ny fråga att rösta på om ni tittar till höger och scrollar lite. Ni kommer vilja säga lördag allihopa. Men alla kan faktiskt inte vara lördag. Tänk er själva. Veckan skulle aldrig gå ihop. Någon måste alltid bära oket och vara tisdag eller torsdag. Okej?

Säger ni det så

Ha! Ingen kan i alla fall klaga på att jag inte går in i min roll som tant helhjärtat.



Någon som vill smaka? Alldeles nybakta och varma. Nu ska jag vattna mina pelargoner.